olmhagen.se

Archive for the ‘Afrikaresan 2005’ Category

Sista mastodontetappen på 630km från Stockholm till Umeå gick bra. Inte ett gnäll och inte ett gnöl från ungarna. Vi gnetade på och stannade bara för att äta vegmeny i Sundsvall. Från Örnsköldsvik och de sista 100km vräkte regnet ner. Vi tog det med jämnmod. Det har alltid regnat när vi åkt iväg och likaså när vi kommit hem från våra mc-resor. Så även denna gång. På gården i Stöcke togs vi emot med öppna armar av Carina, som skött om huset, och hennes mamma. De hade gjort en “garden makeover”. Vi hade fått nya rabatter och trädgården har aldrig varit så blomstrande. Katten och fågeln var runda och goa. (Katten vägrade kurra. Det tog en vecka innan hon insett det bistra faktum att vi var hemma igen.)

Alla vänner och bekanta önskar oss välkomna hem och frågar hur vi haft det. Hur svarar man kort på något som varit så omvälvande och fantastiskt? Det är dömt att misslyckas. Vi håller som bäst på att sammanställa en lämplig mix av bilder att visa på Powerpoint. Det kommer att ge en något mera rättvis bild av våra upplevelser. Visserligen ser de de dåliga vägarna bra ut på bild, människornas hjälpsamhet syns inte, bergen ser ut som kullar och man kan inte känna alla lukter och all stank men det får duga. Afrika kan inte beskrivas. Det skall upplevas! Vi slås dagligen av hur blekt mycket här hemma ter sig i jämförelse. Mycket är onödigt förutsägbart och onödigt tillrättalagt. I går när jag bytte toapapperrulle och såg den lilla flärpen som så prydligt är gjord för att man snabbt och enkelt skall kunna påbörja en ny rulle, fick jag ett skrattanfall. Det är så lite Afrika! Om jag kommer två minuter försent till bussen kan jag ge mig sjutton på att den redan punktligt åkt iväg. Tänk om det gick att kombinera det bästa av världarna. Hur fantastiskt vore inte det! Livet ter sig på ett sätt när man kämpar för överlevnad; mat, sömn, hälsa och på ett helt annat sätt när allt det är tillgodosett. Den första månaden i Afrika jobbade våra hjärnor febrilt med att hitta system för hur allt fungerar. Konsekvensen blev att vi blev frustrerade i stort och smått. När vi väl gav upp och slutade leta efter det system som inte existerar blev allt plötsligt mycket enklare. Det är nog därför som människor återkommer till Afrika. Det kommer säkert att bli lättare andra gången. Det finns inget som vi idag hade önskat att vi skulle gjort på något annat sätt inför eller under detta äventyr. Vi är tacksamma över att vi planerade resan så noggrant. Det har gjort att vi kunnat undvika många händelser som annars hade kunnat bli besvärliga. Vi är också glada över att vi införskaffade vår Landrover Defender innan vi åkte iväg. Det gjorde det roligare att komma hem.

Nu har vi hunnit börja jobba. Vi har gjort en mc-tur till Finland och en mc-helg till “Höga kusten”. Snart är frosten här och motorcyklarna får sin vintervila i vårt kök som vanligt. Den här resan har lärt oss att tacka för de små sakerna i vardagen och att inte ta något för givet. Bäst av allt är att vi har lärt oss att vara tacksamma över att vi har varandra. Nya spännande planer på äventyr med våra älskade motorcyklar kommer säkert att planeras under långa mörka vinterkvällar…

Mc turen från Athen till den Grekiska turistorten Parga (ca 500km) gick smärtfritt även om det var varmt som attan, ca +40c. Vi tog in på Parga camping som ligger mitt i byn och nära stranden. Av trevliga grannar fick vi både kallt vatten och en gigantisk vattenmelon. De förstod vad luttrade mc-åkare behöver för att få kraft att slå upp tältet. Våra vanner Nisse & Barbro var redan installerade på sitt hotell och hade kollat upp alla bra matställen. Vi hade riktigt trevliga dagar med sol, bad och god mat innan vi styrde kosan mot Igumenitsa för att ta nattfärjan över till Italienska Brindisi. Kan ni tänka, motorcyklarna var gratis! Kruxet var en hamnavgift som nästan var lika dyr som biljetterna och som skulle betalas i biljettluckan. Alla kostnader har en tendens att bli större än vad man först tror. Det blev en natt i sovsäckarna på däck. Efter några timmars sömn var det bara att samla ihop sig, sina grejer och styra norrut. Italiens autostrada måste vara en av de vackraste. Vackert böljande landskap, pittoreska byar och havet på höger sida. Perfekt motorcykelväg! Förra gången vi var i Italien tyckte jag att det var jobbigt med alla långa tunnlar. I skuggan av Afrikas trafik förbleknar det mesta och tunnlarna kändes svala och rätt hyfsade. Det blev en natt i Pescana och en natt i Gardasjön. Republiken San Marino passerades i ett hui. Italienare är inte speciellt mc-vänliga. På vissa ställen finns doch skyltar “Bikers Welcome”. Tyskland passerade vi på två dagar. Motorcyklarna överraskade oss med att gå riktigt bra på autobahn. Vi bromsade in i Ahrnsdorf där Jörg och Heike bor, en av mc-killarna som pga mc-haveri blev strandsatta i Umeå på väg till Nordcap i fjol sommar. Kul att träffas igen! Längs vägen träffade vi också ett trevligt och glatt mc-gäng från Norrköping. Vi lyckades få biljetter till nattfärjan mellan Rostock och Trelleborg. Efter ännu en natt på ett båtgolv startade vi giktbrutna våra tappra fålar. Nu kändes det att vi var i Sverige, +14c och regn. Vi frös som hundar och var tvugna att köpa vantar på OK. Vilken glädje att återse OK förresten! Efter en tupplur på gräsmattan utanför en mack tog vi oss till Stockholm där vi togs emot med stora famnen av Harrys dotter Jessica med familj. Tack och lov att vi har en “saftkontroll” på väg upp mot slutdestinationen Umeå.

Det var oerhort vemodigt att lamna Afrika! De sista dagarna tillbringade vi i sus och dus pa Sunrise beach resort i en banda 10 meter fran stranden. Vi hann bli redigt mc abstinenta men traffade ett riktigt rutinerat mc par fran Berlin pa vag till Kapstaden pa varsin Honda XR 600. Hade en trevlig sista kvall tillsammans med dem. Flygresan gick bra. Vi, speciellt ungarna, kan rekomendera att flyga med Emirates. De har tv med spel vid varje stol och meny vid maltiderna. Vi tillbringade en natt pa golvet utanfor toaletterna pa internationella flygplatsen i Dubai. Vi var exalterade over att se allt glitter i affarerna.

Nar vi landat i Athen kontaktade vi genast aircargoterminalen. Vara motorcyklar hade kommit fram! LYCKA! Dessvarre var tullen stangd och de kan hamtas ut forst pa mandag.
Vi har nu tillbringat en turisthelg i Athen. Acropolis “begick” vi igar och idag har vi mest legat pa stranden. Turiststranden hade ett intrade pa 400skr sa vi valde den lokala varianten och ar nojda med det. Grekisk mat ar god men den ger mig magkatarr och allt ar stangt pa sondagar… Supermarkets finns inte. Turister skall pumpas pa alla slantar.

I morgon aker vi till flygplatsen och paborjar forhoppningsvis var resa norrut. I Parga vantar vara vanner Nisse och Barbro. Vi far nagra dagar tillsammans innan vi tar farjan over till Italien.
Vi saknar redan kaoset och att det alltid hander nagot i Afrika. Har ar allt stadat, valordnat och ingen river och sliter i en. Det finns inte heller cassavachips eller chapati brod. Tack och lov finns det grillad majs…
Vi har kopt en ny kamera eftersom den gamla blev stulen. Det verkar dock som forgjort att fa ivag bilder. Det ar svindyrt och vill sig inte. Lyckas vi inte sa kommer bilder in i efterskott.

Kram pa er alla och njut av sommar och semester! ///// Pank Carola med familj

Hepp!

I dagarna tva har vi varit pa flygplatsens cargoterminal for att ordna med transporten av motorcyklarna. Vi har kastats mellan hopp och fortvivlan sa det har varit svettigt. Nu har vi lyckats, mot dyra pengar, att fa ivag cyklarna till Dubai for vidare flyg till Athen. Jag kan lova att vi har vackt stor uppmarksamhet i Dar vilda och galna som vi tvingats vara. Vart absolut storsta problem och magsar har varit att vi inte kan fa ut storre summor pa vara VISA kort. Har tvingats ta ut smasummor i automater och nagon veckolimit som ingen upplyst oss om slar till. VARNING! Vi kan absolut avrada alla som kommer att behova ta ut storre summor att lita pa detta kort!!!!!

I gar hann vi fira Harry med god middag pa hotell och overraskningstarta. Han fick en liten ficklampa, rakgel och lite annat smatt och gott. I dag har vi varit ute pa Kigambone beach. Hittade ett toppenstalle, Sunrise beach resort. Vi kommer att bo i en banda dar de sista sex natterna i Afrika.

Aterkommer sa fort vi landat kroppsligen och sjalsligen i Grekland.

Kramar till er alla! //// En trott och irriterad Carola

Vi har haft en fantastisk vacka pa Zanzibar. Vi visste att vi ville till ostkusten dar det var lugnt och stilla. Gomani bungalows passar motorcyklister utmarkt. Vi ar inte vana med nagon storre lyx sa en bred sang och rinnande vatten kanns stort. Vi kan inte riktigt fatta att folk gnaller om det inte finns varmt vatten i duschen. Det ar ju anda over 30c i skuggan. Vi hann med loprundor langs stranden nar tidvattnet var lagt. Underbara frukostar och mysiga middagar i manens sken. Vi ar sa lyckliga over att fa uppleva detta tillsammans! Vi passade ocksa pa att aka pa delfinsafari. Harry, som anser att man skall overraska sin fru minst vart tionde ar, insisterade pa att vi skulle hoppa i de skyhoga vagorna och simma med delfinerna. Han som inte ens gillar vatten! Maktigt var det och manga liter saltvatten fick vi i oss. Bra for matsmaltningen. Vi avslutade pa Warere Town house i Stone Town. Toppenlackert hotell bredvid hamnen. Det var avslutning pa filmfestivalen sa stamningen var det inget fel pa. Vi gjorde som alla tipsat oss om och at fisk i parken vid stranden. Vissa bitar smakade misstankt likt get men vi ar ju anda i Afrika…

I dag har vi jobbat hart for att ordna fygtransporten for motorcyklarna. Milt sagt kan vi saga att bankerna har mycket som borde utvecklas har i Afrika. Vi har svart att fa ut sa mycket pengar som transporten kommer att kosta. Yamahan, den tappra, vagrade att lamna landet. Ingen strom! Det blev till att leda ut henne till cargoterminalen. Killarna dar har gjort ett bra jobb att staga upp med brader. De harpackat allt minutiost for att gora sa sma och sa fa kollin som mojligt. Det blev 8 kollin och sammanlagt 579kg. Resten tar vi med som bagage.

I morgon skall vi fira Harry som fyller ar. Jag misstanker att basta presenten ar om det ordnar sig med transporten. Moffa Kalle har inte heller missat att fira. Kram och tack! Njut i sommarvarmen! Carola och ganget

Tillbaka i Dar!
Vi har haft en underbar och som vanligt handelserik avstickare fran storstaden Dar. Pa vag fran Arusha mellanlandade vi i ett toppenfint stalle som heter Peponi beach resort. Peponi betyder paradis pa swahili och det var det verkligen. Vi har solat, badat och atit gott. Det vill saga alla utom Harry som troligen har en slang av malaria. Han kor med allehanda mediciner, ris och vatten. Han ar nog den enda som ar slank nar vi kommer hem.
Varje kvall innan vi skall sova har vi for vana att tacka for tre saker som hant under dagen. Man kan tydligt se att “tackarna” forandrats under resans gang. I borjan tackades det for allehanda lyx attiraljer. Numera tackas det for att alla lever, for att vi fick mera an en morot till frukost och for att vi ibland fatt sova i sang. Man uppskattar andra saker nar man provas.

Idag har vi bokat biljetter till Zanzibar och aven ett typ hotell for fem natter i Jambiani beach pa ostkusten. Det skall vara fina strander och inte sa livat. Passar oss utmarkt.

Ni far sta ut med alla stavfel och eventuella upprepningar i dagboken. Det finns inte ett tangentbord som fungerar i hela afrika. Dessutom hinner jag aldrig lasa igenom vad jag skrivit sa det blir vad det blir.

Njut av sommaren i Sverige! Ni kan till och med njuta av myggen for de har inte malaria!

Kram till er alla fran oss alla! //// Carola

Hepp!
Efter en natts vanda med kansla av att ha blivit inledda i nagot som vi sjalva inte valt d v s transporten av motorcyklarna till Athen, bestamde vi oss for att fortsatta enligt planerna och kora mot Arusha och Kenyas grans. Vi ar, som vanligt, valdigt eniga om att det ar tankt att vi skall trana oss i att ha tillit. Tillit till andra manniskor och tillit till att det ordnar sig till det basta aven om vi inte alltid har full koll pa laget.

Vi har akt langs underbara vagar. Fin asfalt och inte lika mycket folk och djur langs och pa vagarna. Det gor att vi kan oka takten lite. Motorcyklarna drar valdigt lite, 0,3, rattare sagt. Om jag skall vara arlig sa drar BMW’n lite mindre an Yamahan. Det kanns som om de borjar vara inkorda nu. Problemet dessa dagar ar busschaufforerna. De maste onekligen ha en eller tva skruvar losa. De kor om overallt dar det ar helt olampligt och kor mycket for fort i alla lagen. Man maste vara helalert hela tiden annars ligger man lika dod som alla kadaver vi ser langs vagarna. Vi ser mycket vackert ocksa. Sisalfalt, vackra byar och tropiska omraden. Idag har vi skadat toppen pa Kilimanjaro och mount Meru. Ofattbart! Visst kan man forsta att man vill bestiga dem men det far bli nasta gang…

I natt skall vi sova pa ett fint hotell, Mount Meru hotel. Det ar vara kara vanner Nisse och Barbro som bjussar pa kalaset har. En sadan lyx skulle vi inte ha unnat oss annars. Nu kan vi vila ut i mjuka sangar och ha en underbar utsikt over 9 hals golfbanan medan ungarna njuter av att se pa tv. I morgon skall vi pa safari i en Defender! Chaufforen ser mycket trevlig ut ( gullig ) och vi kommer att fa lunch. Var underbare webmaster Bjorn har kollat upp foretaget vi anlitat for mc transport till Grekland. De verkar ok sa nu kan vi sluta oroa oss.

Vi aterkommer nar vi ar tillbaka i Dar es Salaam. /// En matt och nojd Carola

I dag var planen att ordna transporten franDar till Athen. Vi akte ut till flygplatsen och blev upphittade av en man som sade sig kunna ordna transport. Det hela lat bra och vi nappade. Affaren skulle goras upp pa kontoret i stan och en summa skulle betalas i forskott. Nar allt var klart fick vi en tanke om att vi borde ha officiella papper pa att vi gjort en delbetalning till ett trovardigt aircargo foretag. Vi kande oss genast grundlurade och stormade ivag till kontoret pa den morka bakgatan. Vi, speciellt jag, hann saga en hel del saker och fa ivag fyra stora karlar till flygplatsen en mil bort innan det visade sig att allt hade gatt riktigt tillvaga. I morgon maste jag bjuda pa forsoningsol. Det blir inte latt for det finns inte ol pa restaurangerna i stan. Vi hann fa hjartsnorp! Tankte igen pa att vi troligen skall lara oss att forlora sadant som ar viktigt for oss. Vid den sena middagen var vi overens om att hur det an ar sa ar vi tillsammans och mnar bra. Det ar detviktigaste och det som vi ar mest tacksamma for!

I morgon borjar vi planera far en safaritur till Aruscha och Serengeti. Det hinner vi precis innan vi skall lamna motorcyklarnapa flygplatsen och aka till Zanzibar.

Jag hoppas hinna skriva mera inom kort. Tack alla ni som skriver i gastboken! Ni ar underbara!

Vilken dag! Kanske jag skall skriva vilken vecka! Att komma in i Tanzania gick smartfritt. Det gick bra att losa “third part insurance” som vi maste ha har. Vi korde under flera timmar som uppe pa en bergsrygg. Vi var pa valdigt hog hojd och det var riktigt kallt. Vi fick ta pa oss jackorna. Den forsta staden vi for igenom var oerhort vacker. Jag hann skrika at Herman “att har kunde vi bo”. Vi fick en smarre chock eftersom bankautomaten inte fungerade och klockan var 15 pa fredag eftermiddag. Vi hade lovat oss att inte forsatta oss i liknande situation som det blev i Malwi da vart bankkort inte fungerade alls men ni ser hur lite man lart sig. Na det loste sig med pengarna. Pojkarna vaktade cyklarna och var som vanligtomringade av nargangna nyfikna barn och ungdomar som upprepade ” give me your money” nar vi raddade dem. Alla tror att Oskar och Herman kor motorcyklarna. Hellre tror de att Herman kor an att det skall vara jag. Ja, ja…

Vi vilade ut efter den tuffa turen i staden Mbeya i skona rum pa “Stockholm hotel”. Nasta dag fortsatte langs kruviga fina vackertbelagna vagar till Kizolanza farm. En toppen natur camp. Ingen strom men varmt vatten i duschen och stormlyktor pa dass nar morkret lagt sig. Vi gjorde en avstickarepa 103km langs en grus och stenvag mot Ruaha nationalpark. Vagen var en upplevelse!Nuvarvi i AFRIKA! Masaier langsvagen och byardar man trodde att vi var amerikanska soldater och ville att vi skulle aka vidare. Vi hittade en camp i Tungamalenga. Tva superfina bandas blev vara for natten. Vi fick aven chans att samtala med en aldre masaiman om hans liv och livet i Sverige. Vid ett lokalt apotek i Iringa inforskaffades medicin att ta mot billharzia eftersom vi badat i Lake Malwi. Vi hittade igen Baoba campsite, med svenske Sven som boss, och fick oss en banda. En banda ar ett basttak med meterhoga bambuvaggar och vanliga sangar. Pa morgonen upptackte Harry att var kamera var stulen ur tankvaskan. Vi letade och letade men den gick inte att hitta. Massor av fantastiska bilder fran Malawi och Tanzania var borta! Man skall trana sig i att mista sadant som kanns viktigt for en…Vi intog bilharzia medicinen till frukosten som ordinerat. En kort stund darefter blev Harry omtocknad, kunde inte andas och fick kramper. Han fick en allergisk chock. Vi var langtfran ett sjukhus och ingen bil att tillga. Da jag inte visste vilken sorts medicin det var som vi tagit och om den kunde reagera pa malariamedicinen ringde jag SOS international med den gudabenadade satellittelfonen som vara kara vanner Elisabeth och Hakan Eriksen ordnat at oss utifallatt. Ingen tackning pa mobilen. Den danska doktorn sade att jag kunde ge honom cortison som jag hade med. Efter ett tag lugnde det ned sig men det tar pa kroppen nar alla sakringar gar pa en gang. Pojkarna och jag var oerhort skakade . Vi fick alla en paminnelse om hur skort livet kan vara. Harry repade sig sa pass att vi kunde aka in till Morogoro dagen darpa. Da fanns i alla fall sjukhus inom rackhall. Nar vi vaknade pa morognen var mitt oga inflammerat efter en insekt som prickat mig nar vi korde. Vi tog oss halta och lytta till Dar es Salaam och hittade igen Jambo inn. Tog taxi till Nordiska kliniuken och betalade dyrtfor att fa Harrys alla varden uppkollade och mitt oga fixat. Sa langt allt val.

Hejsan igen!

Forra gangen vi skrev blev det stromavbrott sa slutet pa texten blev lite rumphugget. Idagkommer jag att dela upp det hela. Nar vikom tillbaka till ormsjon efter forra mailsessionen fich vi en chock. Jag hade tappat nummer platen!Det ingick inte i vara forberedelser. Allt annat har vi tankt pa. Harry korde tillbaka mot Chimoio och jag borjade febrilt leta telefonnumret till Two wheels. Vart annars ringer man nar man ar i nod? Till all lycka hade en kille hittat platen och varpa vag med den mot campen. Harry gav honom en summa pengar som tack. Han blev sa glad att han borjade grata. Det gjorde vi alla av lattnad och sinnesrorelse over hur mycket den i vara ogon blygsamma summan betydde for honnom. Gransovergangen mellan Mozambique och Malawi gick smartfritt. Alla blir sa fundersamma och nyfikna nar de ser att vi ar en familj sa alla hjalper till sa gott de kan. Vi inga problem med patrangande manniskor. Det gar bra att hantera. Harry ar grym pa att svartvaxla.Han har bra kollpa ekonomin.Turar det. Jag ar lite oroad over att det inte finns nagot att slosa pengar pa. Inga shoppingcenter. I Mozambique fanns det nastan ingen mat att kopa langs vagarna. Inte ens nagra djur att ata, om vi inte var vegetarianer. De ar redan uppatna… Vagarna var inte sa hemska som vi trott men livsfarliga anda. Hoga kanter och galen trafik. Inga regler galler. Inga heldragna linjer, inga hastighetsbegransningar och alla kor om vid skolor och samhallen. Vad gor Afrikas alla barn och djur pa vagarna?

Vi ater malariamedicin, lariam. Eller skall jag saga at. Jag och boysen fick valdsamma biverkningar. Hebbe kande inte av sina ben eller armar och sag inte mig fast han satt bakom mig pa mcn. Dessutom fick vi kliandestora bolder over hela kroppen. Inklusive sandloppsbett! Darfor besokte vi hospitalet i Malawi, Mzuzu, och fick en annan medicin. Forst hamnade vi pa mentalsjukhuset. Jag holl som vanligt inte pa att komma darifran. Det verkade fint och personal och patienter var trevliga. Skulle nog ha fatt jobb dar.

Har funderatpa hurlanderna skiljer sig at. Sydafrika ar valordnat, gronskande och boljande med runda hyddor av koskit och lera. Kanns som hemma. Swaziland upplevs som om det var nere i en krater. Det ar kargare och vegetationen ar lagre och hyddorna ar fyrkantiga. Mozambique kanns som jag tror att Vietnam skulle vara. Standig roklukt och dimma. Laglant i soder men bergigt och gront och vackert i norr. Hyddorna ar gjorda av pinnar och ofta fyrkantiga. Malawi var begigt, gront, frodigt och aningen mera “turistigt”. Hyddorna ar gjorda av tegel med halmtak.Vissa ser utsom egnahemshus med fina tradgardar.

Jag aterkommer imorgon med mera kring vara senaste eskapader. Vagar inte skriva mera ifall det skulle bli ett nytt stromavbrott. Vi ar ju trots allt i Afrika!