Nu har jag gruvat mig i tre veckor för hur jag skall kunna göra en rättvis sammanfattning av allt jag/vi varit med om under dessa intensiva månader. Att jag till slut kommer till skott beror på att min själ kräver en summering. Vis av tidigare äventyr vet jag att avslut är nödvändiga innan nya projekt påbörjas.
När vänner och bekanta frågar om resan beror våra svar på om det är en motorcyklist eller

I dag har vi fatt bekraftat att pengarna for transporten av vara motorcycklar har kommit ratt. I kvall skall vi fira med pasta, vin och glass till efterratt. VI GJORDE DET AN EN GANG!
PS! Janne pa Two Wheels: Du kan se fram emot en inkomstbringande var. Motorcycklar och utrustning har skott sig utmarkt men som alla forstar sa har allt utsatts for enomt slitage och behover servas och fornyas. Nu nar Oskar dessutom tar mc-kort finns mycket som behover inforskaffas…Vi ses snart! Ds.
Nu far vi betrakta etapp 4 som avklarad! Vi tog oss tillbaka till Valparaiso och vi har lyckats med arrangerandet av transporten av motorcyklarna. Aven om det kanns drygt att halla pa med tull och bokningshandlingar i tva och en halv dag sa ar det fakistk ratt snabbt ordnat. Vi vet de som hallit pa mycket langre. Dessutom har vi gjort en bra affar och sparat in en del pengar genom att ordna detta sjalv och inte anlita nagon agent. Nu haller vi bara tummarna for att boxen hamnar i Goteborg och inte in Mongoliet. Herman kanner sig som hemma i Valparaiso. Han tycker att det kanns tryggt och bra att kanna igen sig. Fast han langtar efter att kunna dricka kranvatten och att fa slicka av fingrarna nar han atit nagot gott. Nu skall vi bara turista runt lite i stan innan vi tar bussen till Santiago och vidare till flyget pa fredag. Det skall bli roligt att traffa er alla igen! Nu nar ni pa detta satt har fatt regelbundna “vykort” fran oss skall det bli roligt att hora hur ni har haft det under tiden vi varit borta:-)
Jaha, da har vi avverkat annu en dag med administration. Vi har tillbringat storre delen av dagen pa tullverket i centrum for att fa en “dossie” som vi tydligen maste ha enligt tullen i hamnen. Tulldamerna i staden var betydligt mildare i tonen an de vi tampades med igar men dessa kunde for sitt liv inte forsta eller ens ga med pa att vara motorcyklar kostade den summa som stod i vara handlingar. Till slut tog Harry ner beloppet rejalt och da var de nojda. Vi rusade vidare (det ar ca 5 km mellan)till SAAM och tullen i hamnen for att slutfora gardagens pappersexercis. Da mina vanner kom inte Herman och jag in genom gaten! Jag hade inte tackta skor! Att vi forklarade att min motorcykle var dar inne och att jag behovdes for att gora klart med tullen sket gubben glatt och maktsuget i. Att alla mina klader, typ kangor och hjalm, var dar inne ville han inte alls forsta. Harry fick ga in och gora sitt basta. Da, mina vanner, hade jag min forsta attack av akut hemlangtan! Nar sedan napna damer i hogklackat och korta kjolar glatt fick passera utan kommentar fran samma gubbe overgick hemlangtan till langtan efter handgranater och knogjarn…Nej, Chile ar inte riktigt moget for turister annu! Vi har annu en dag av pappersarbete att se fram emot.
Ingen av oss har sovit riktigt bra i natt(utom Hebbe). Det ar alltid lite pirrigt for att allt skall ga ihop med frakt och turordning och sadant. Vi borjade med att ringa var svenska agent pa Rolf Darshed pa Tellus shipping. Han var nojd over att allt gatt bra sa har langt. Sedan ringde vi var kontakt pa Uniex shipping i Santiago. Dalig linje och knaggliga sprak gor det hela mycket intressant. Na vi traskade glatt ivag till Uniex kontor har i “Valpo” och fick handfast hjalp av Se
Visst ar det konstigt att allting har ett slut pa nagot satt… Det har varit sorgligt att kora den allra sista etappen pa var resa idag. Jag har njutit av att kaktusarna i oknen blommar med massor av roda blom. Det ar nagot sa talande med kaktusar som blommar. Aven dar det ar som taggigast,torrast och oansenligast kan det allra vackraste blommor sla ut i blom! Jag har sjungit “What a wonderful world” for fulla muggar. Som ni hor har jag varit nostalgisk och ganska gratig idag. Det ar ju ingen som ser eller bryr sig nar man sitter ensam pa sin hoj. Sa dar sista kordagen ar tankarna sysselsatta med att forsoka summera resan som varit. Jag har dock bestamt mig for att skriva ner de funderingarna nar vi kommit hem. Det aterstar ju faktiskt en hel del jobb innan hojarna ar klara for hemfard. Vi bor pa ett mysigt hostel “El Rincon Marino” mitt i stan. Har just varit ute och atit en laxsallad. Jag ville fira med kaffe och en bakelse men Harry tyckte att det rackte med en kopp kaffe pa rummet:-( sa nu sitter jag har och skriver. I morgon paborjar vi etapp pappersarbete…
I morse efter frukost hade Harry och jag en riktigt trevlig 40 min loprunda langs stranden. Det ar harligt sa hungrig man blir! Skall forska fa med honom pa en tur i kvall ocksa. Tur hade vi ocksa att jag hade tva loparskor att ta pa mig. Pa forra campen hade en hund passat pa att stjala min ena sko under natten. Vi fick leta lange innan Harry hittade den vid hennes matforrad. Jag utgar ifran att den luktade mumma
Hebbe har hyrt en cykel och far runt har och njuter. Snart blir det laxlasning. Pa vag till aparthotellet stannar vi nog till och dricker nagot laskande… PS! Harry halsar till David och Ardawan! Han borjar sakna er ocksa och langtar till efter sportlovet:-)
Nu borjar det snart dra ihop sig till sista etappen… Vi har varit pa beachen (och i poolen) pa Bahia Inglesia. Har hunnit med loprundor och vattengympa i dagarna tre. Nu nar min mage behaller det jag ater sa kan jag ju anstranga mig lite mera. I dag har vi packat ihop och kort 420km till La Serena. Det ar ett riktigt turiststalle for Chilenare fran storstan(Santiago) och sa oss forstas
Den sista turen pa motorcyklarna blir nar vi kor in till Valparaiso pa sondag. Har jag sagt att jag inte bytt bakdack annu? Det borjar bli “Hyland radial” och skulle sakert ge boter i Sverige. Vi har lyckats ordna sa att motorcyklarna far fran Valparaiso 10 mars. Resan tar 40 dagar. For oss aterstar det en vecka med en massa bokande for att fa in dem i containern(som vi storat i hamnen), pappersarbete fram och tillbaka mellan tullar och SAAM och allt vad det heter. Det ar faktiskt i princip motorcykelsasong nar de anlander till Sveige
PS! Felicia! Grattis pa fodelsedagen om du laser detta! Vi tanker pa dig hela dagen! Puss och kram!
I dag har vi kort pa riktigt bra. Valkarna i min hogerhand blir bara hardare och hardare. Det blev 500km innan vi hittade ett lampligt stalle for natten. Vi har hunnit ligga pa beachen en stund och skall snart ga ut och ata. Vi vantar oroligt pa besked fran Uniexagenten om nar vi skall sanda hojarna. Det galler att kolla mailen…
Ps! Jo du Pombi! Du skulle njuta har! I princip skulle du ha kunnat kora i diket bredvid vagen hela resan (utom i Peru)
Tank att det alltid ar lika roligt att satta sig pa sin packade motorcykel. Med tanke pa att vi kort 15 500km drygt sa ar det en gata. I dag har vi kort langs Chiles kust. Visste ni att det kilometer efter kilometer av strander och klippor och att det ar fri camping overallt. Det gor att det uppstar sma byar av talt har och dar. Nar camparna drar vidare lamnar de hogar av brate, glas och sopor efter sig. Inte sa mysigt… Omradet kring Tocopilla blev illa skadat av jordskalv i fjol. Man byggde snabbt upp trahuslager for de som blivit bostadslosa. Kustvagen som vi korde har tagit rejalt stryk. Egentligen var ca 70km avstangd men vi lyckades ta oss genom anda. Varst var en tunnel som nastan rasat och som man holl pa att reparera. Nu var det sondag sa arbetet lag nere. Vi har i alla fall kort till Antofagasta. Det ar en stor stad vid havet. Vi lyckades fa en lagenhet pa Hotel Marina. Internetar febrilt for att fa klarhet i hur och nar det gar nagon bat till Sverige sa att vi far hem motorcyklarna. Humoret ar gott!