olmhagen.se

Archive for August, 2009

Stöcke TS Järnet ordnade sin årliga triathlon tävling idag. Eftersom jag bor i Stöcke och inte kan förneka att jag kan simma, cykla eller springa deltog jag naturligtvis. I år ordnades tävlingen vid Nydalasjön och det var betydligt flera deltagare. Mäktigt! Måste medge att det pirrar till lite mer än vanligt när man står i startfållan. Dels för att man vet att det kommer att “göra ont” men även för att man faktiskt står där med Sveriges triathlonelit. Att simma 500m, cykla 20 km och springa 5 km är var för sig en baggis. Pröva att sätt ihop momenten och ni kommer att göra vågen varje gång ni möter någon som deltagit i en “Iron Man tävling”! Jag är onekligen stolt över att tillhöra en förening som hyser Sverige eliten i Triathlon. Själv förblir jag en lycklig medelålders tvåbarnsmamma som tränar i princip veckans alla dagar och nöjer mig med att göra ett triathlon utan större problem. Tja, jag kom faktiskt på 5:e plats så ungarna skulle väl säga att jag har “uppgraderat mig”. Högarna av olika träningsskor växer oss snart över huvudet. Jag tror att jag skall blunda och välja ett par så får det bli en överraskning vad jag skall träna idag:-)

Då vi passerade Umeå på väg från Jakobstad passade vi på att lämna av ett barn, två hundar och byta till motorcyklar innan vi for vidare till Åre. Eftersom jag har draging åt att vara höjdrädd kändes det som ett naturligt val att boka in oss på Åres häftigaste äventyr “Zipline”. Det är nordens längsta sammanhängade system av vajrar. Dessa vajrar går som högst 60m över marken och man kommer upp i hastigheter av 60km/h. Oj, jag glömde säga att man hänger i en klättersele På morgonen innan vi for iväg sade Harry att det är värre att måla staket än att åka Zipline. Det sista jag såg när jag hoppade ut från första tornet var Harrys blick. Jag såg att han hellre målat staket Vilken upplevelse! Adrenalinet flödade! Gå in och googla på “Åre Zipline” så får ni “åka med”. Visst är det konstigt att världens längsta Zipline verkar finnas i … Alaska! Det måste vara ett tecken!

Eftersom Oskar och jag gjort ett gott förarbete med klippning av gräsmatta och häck förra resan till finland så kom vi till ett riktigt paradis. Herman följde med oss liksom vovvarna Athena och Rozzie. Oskar var kvar i Umeå och vaktade hus och firade fjällans födelsedag. Spännande kändes det i år eftersom Athena har en sjuklig förtjusning för vatten. Dessutom har närmaste grannen två stiliga vovvar med enorm dragningskraft. Övriga grannar kanske inte gillar att ha två ystra rottweilers snusande på sina gårdar. Nå, det visade sig gå riktigt bra. Vi har löptränat varje dag. Jag har klämt in mig i min våtdräkt och simmat varje dag. Bassängträning är själsdödande! “Open Water simning” är balsam för trötta själar! Så det så! Vi har badat bastu och ätit sojakorv i massor. Vi har genomlidit ett otal Afrikas stjärna spel och en dag på nöjesfält. Den sammanlagda tiden liggande med en bok i solen på bryggan uppgick till 2,5 timmar. Ändå är vi lyckliga och nöjda med vår semester. Det var vår första semester utan moffa och visst kändes det annorlunda. Lite roligt blev det då jag kom på att moffa som aldrig varit på villan längre stunder faktiskt var med mig där, i hjärtat, hela denna semester

Det är svårt att klara en sommar utan längre mc-resor när själen skriker och vill ut! Denna sommar skulle vi använda till att bygga garage (äntligen) och spika ny panel på huset (äntligen). Eftersom vi envisats med att prioritera mc-resor under 20 års tid så finns onekligen ett visst renoveringsbehov. När vi planerade byggeriet under vintern insåg vi, orutinerat nog, inte att sådant brukar “smitta av sig”. Mycket riktigt. Nu är vi där. Gården ser ut som ett meteoritnedslag, bakom panelen finns överraskningar och huset kommer att se eländigt ut invändigt efter att våra gamla fina fönster slitits ur sina hålor och ersatts med nya för täta men snygga fönster. Suckande tvingas vi överväga tanken på att skjuta på vår Alaska-Panama 2010 tur ett år. Själen skriker men förnuftet försöker göra sig hört för en gångs skull. Kanske finns det något bra med att vänta ett år? Kanske skulle Oskar följa med då? För att lufta själarna styrde vi kosan mot vackra Höga Kusten. Kompis Mattias följde med och körde Harrys Tenere. Harry körde BMW K1200S och jag körde FZ1. Vädret var helt ok för snabb körning Vi hade en underbart trevlig dag med god mat och god dryck. På kvällen kom vi i samspråk med ett gäng trevliga mc killar från södra Sverige. En av dem hade drabbats av illsinnad magkatarr/sår och behövde lindring typ novalucol. En magsår som jag har turligt nog alltid en uppsättning novalucol med mig. Dessvärre hade nog tabletterna behövts någon dag tidigare och i lite större mängd för att katastrofen skulle kunna undvikas. Nå, det finns ett fint lasarett i Örnsköldsvik med trevliga sköterskor Mattias, Harry och jag somnade med skrattårar i ögonen. Helt enkelt en toppentur!