Nu börjar vi känna igen oss…
Nu känner vi igen oss! Idag har vi kört 775 km och det inkluderar Brennerpasset och Fernpasset som gick olidligt långsamt! Vi har alltså tagit oss från Garda sjön i Italien, genom Österrike och vi är nu i Kassel i Tyskland. Allt luktar surt! Och då menar jag ALLT! Jag har blemmor i händerna och Harry har sår i arslet. Vi är överens om att det är tur att vi inte kan äta medan vi kör. Vi har liksom “växt i kläderna” under resan. Jag har börjat sjunga i hjälmen och jag kommer ständigt på nya saker som jag vill delge er och sådant som jag känner tacksamhet för. Dagens roligaste händelse är ändå att Herman har klarat uppskrivningen till mc-kortet. Det rörde oss båda till tårar! Som förälder kan man ju inte förvänta sig att barnen skall anamma ens intressen med oj så glad man blir när de gör det. Glad är jag också för att s1000rr är den första “högfarstmissil” jag har äran att framföra på Autobahn och som inte skriker efter olja hela tiden när det går över 130 km/h. Ingen skugga skall vila över Yamaha! De har sin tjusning. För alla mina psykologvänner har jag en nöt att knäcka: Jag känner mig som en trädgårdstomte. Jag har länge beundrat “Trädgårdstomtarnas frihetsfront” som erbjuder tomtar som vanligen har en uganska ensidig utsikt att få se helt andra vyer för att sedan återgå till sin trygga vardag igen 🙂
