Man kan lämna Afrika, men Afrika lämnar aldrig dig…

Nu har vi och våra hojar lämnat Afrika än en gång. De införskaffades i planeringen inför första resan till Sydafrika, Swaziland, Mozambique, Malawi och Tanzania 2005. Det var med tårar i ögonen vi lämnade Tanzania då och det var med förväntan och tårar i ögonen vi klev i land på denna kontinent igen 12 år senare för att uppleva Marocko. Förra gången var Oskar 12 år och Herman 9 år med på resan. I dag är det bara vi två. Även det väcker känslor.


Afrika är en gigantisk kontinent som inte låter sig beskrivas i ord. Vi har bara upplevt en bråkdel. Att Afrika är mänsklighetens vagga känns ändå starkt. Det är genom upplevelser här vi kan förstå vad vi gjort rätt och vad som gått snett, eller håller på att gå på tok i utvecklingen om vi inte ändrar riktning. Här kan du se bilar med 5-6 små barn utan säkerhetsbälte. Du kan se bilar i inte kördugligt skick vingla på i 110km/h på motorvägen. Att slå sina småbarn med sandalen då de gjort något fel hör till vardagligheterna. Det är också här där vi tydligt kan se att det är möjligt att rätta till fel som gjorts när viljan finns t e x städa upp skogspartier och stränder som använts som soptipp. 


Sådant som vi tar för givet i vardagen är inte alltid det i Afrika. Som vatten! Vi kan inte leva utan vatten! Det blir väldigt påtagligt i hettan. Ändå har inte alla tillgång till det, får dricka förorenat vatten eller köpa. Hur kan man ens sälja vatten! Vem äger det? Toaletter! Sanitetsprodukter! Listan kan göras lång. 


Vi har kört ca 1500 km i Marocko. Än en gång har vi fått uppleva hur lätt det är att komma nära folk när man reser med mc. Folk är nyfikna. Glada! Hjälpsamma även om det ibland blir fel. Vill veta var vi kommer från, vart vi skall och om vi tycker att det är fint i deras land. ABBA och Zlatan är de som mest kopplas ihop med Sverige. Och så IKEA förstås😃. 

Nu har vi lämnat Marocko från Tanger på ett stormande hav. I hamnstäderna Tarifa och Algeciras dröjer sig lite av Marockos atmosfär kvar så övergången till väst mildras något. Jag klär mig i en kortare kjol, vi dricker vattnet ur kranen och suckar förnöjt när vi går på toa och ser toastolen, och pappret. Men någonting gnager…

You may also like...

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*