Äventyr – olmhagen.se

Höst är Trans Euro Trail tid!

Carola Ölmhagen — Sun, 12 Sep 2021 17:42:40 +0000

Vi har hunnit med två perfekta TET-äventyr i höst (Trans Euro Trail)!

Lycka är att vara på väg…

Vi känner oss så tacksamma för att linjemännen gör jobbet med att kartlägga körvägen så att vi får uppleva och njuta av delar av Sverige som vi aldrig annars skulle ha sett. Har man dessutom turen att ha fint väder är lyckan total.

Fina små vägar

TET mellan Åsele – Bräcke ca 300 km var väldigt lätt att köra. Fina små grusvägar. Vackra sjöar. Små fina byar.

Fina små byar.

TET mellan Bräcke – Sveg ca 180 km hade allt! Asfalt, lera, sand, grus och gräs. Små byar med oerhört vackra trähus. Inte för snabbt. Inte för svårt. Perfekt!

Troligen längsta grusrakan på någon TET sträcka.

Älgjaktsäsongen har börjat i Sverige så man möter jägare längs vägarna. De kör ofta snabbt för de känner till de små skogsvägarna väl.

Vår Mosko Moto Revolver packutrustning fungerar utmärkt på turer i skogen.

Vi är den typen av TET-förare som inte kör fort, vi kör säkert. Tar oftast inte med oss tältet. Vi har däremot mycket mat med oss och stannar för att äta på varje vacker plats.

Harry är en bra utomhuskock

Jag fokuserar på själva ätandet

Vi skrattar mycket. Om det är möjligt lyxar vi till det lite på kvällen. Ett hotell, en middag eller bara ett varmt rum för natten.

Knopparegården i Ytterhogdal var ett fint ställe att övernatta på.

Vi mc-förare gillar olika! Och det är okej!

Fint besök i carporten

Carola Ölmhagen — Tue, 24 Aug 2021 19:38:35 +0000

MC Kajen Umeå besökte Olmhagens Base Camp igår! Håkan Ahlberg, som kan betrakta sig som ”pappa” till gruppen, har under ett par års tid önskat att vi skulle berätta om våra mc-äventyr. Igår blev det äntligen av.

Lycka på rad…

Vi valde att ordna träffen hemma hos oss för att entusiasmera och inspirera till äventyr och visa att det är möjligt att upptäcka både när och fjärran.

En carport kan användas till mycket.

Drygt 30 personer, uppdelade på två tillfällen, besökte oss i carporten i Stöcke. Det var inte bara kaffet, filtarna och marschallerna som höll oss varma denna kylslagna sensommarkväll. Det var de intressanta frågorna, kamratskapet och skratten som värmde mest.

Så många mil! Så mycket vi vill dela med oss av!

Vi vill att ni skall veta att vi somnade nöjda och leende igår kväll.

Vi kommer att följa era framtida äventyr med intresse!

Det är en konst…

Carola Ölmhagen — Tue, 17 Aug 2021 17:27:44 +0000

… som vi har finslipat under många år, att utnyttja semesterns dagar maximalt för att få in så många mil mc-körning som möjligt. En vanlig semester är vi hemma i vår ”Bace Camp” ca 4 dygn. Resten fylls med, mer eller mindre, planerade äventyr.

Packat och klart!

Sista semesterturen i år var en oväntad, positiv överraskning. Helt plötsligt öppnade vårt vackra grannland Norge sina gränser för färdigvaccinerade, kurvlängtande mc-förare.

Oklart var vi skulle hamna, som så ofta i dessa pandemitider. Lofoten eller Nordkapp. Vädret fick styra. ”Blå vägen”, som följer Umeälven upp till Mo I Rana, var snabb, vild, vacker…..och KALL! I Hemavan var det +8c. På min dialekt skulle man sagt att ”pisset fryser i blåsan”!

Iskall!

Vi fick ta på oss alla kläder för att klara oss till vandrarhemmet i Mo. Det blev en tidig kväll för att hinna tina upp inför morgondagen.

Förväntansfull som vanligt.

På väg till Bodø passerade vi ”Polarsirkelen 66* 33*” alltid lite kul att få klämma fast sitt klistermärke bland andra mc-åkares.

Paus för att socialisera med likasinnade.

Efter en, eller rättare sagt två, middagar (jaja vi blev inte mätta efter den första) så bestämde vi oss för att sikta mot Lofoten. En ren nostalgiresa eftersom vi gjorde exakt denna tur för 11 år sedan när äldsta sonen Oskar fått 125:a kortet.

Jag blir illamående bara av att skriva ordet ”sjösjuk” så tanken på en 4 timmars färjetur kändes inte speciellt upphetsande. Men det gjorde tanken på att få återse de vackert röda husen omgivna av hav och berg.

Hon som ger sjösjukan ett ansikte.

Vi kunde njuta av naturen och vägarna och kom fram till vårt boende för natten precis samtidigt som regnet. God mat och trevligt sällskap är alltid en bra kombination.

Vackert!

Fårskallar på väg…

Det var inte mycket uppehåll i regnet under körningen till Narvik. Våra mc-stövlar lämnade leriga spår i heltäckningsmattan när vi bar in vår packning i budgethotellet. Vi bestämde oss för en campingmiddag på rummet. Stämningen var god även om vi slocknade ganska tidigt.

No words…

Harry väckte mig med information om att han nog drabbats av njursten och att det var därför han haft svårt att växla dagen innan. Sommaren har varit varm och hans vätskeintag, och då menar jag vatten, har inte varit i överkant. Efter uppvätskning och smärtstillande kunde vi ta oss an dagens tur, ca 560 km, till Arvidsjaur.

På bild syns inte hur illa hjälmen luktar.

Trötta, men vid gott mod, checkade vi in på hotell Laponia för att avsluta semestern med stil. Middagen avnjöts på restaurangen vid vattnet. Som vanligt fylls våra samtal av tacksamhet över att kunna göra dessa äventyr….och planer för vad vi skall hitta på nästa gång…

Boende med stil

Planer smids bäst över en god middag

En sista dags körning återstod innan vi kunde köra in på gården, dra ett djupt andetag, och ta itu med vattenskadan…

Sista dagsetappen…

(Adven)Ture korsar polcirkeln…

Carola Ölmhagen — Mon, 10 Aug 2020 19:35:44 +0000

Under fyra skrattfyllda, utmanande, knottiga och matfyllda dagar har vi varit ute på äventyr tillsammans med Ture. Vi har rullat 900 km utan några som helst problem och som sig bör klistrat vår sticker på skylten vid polcirkeln.

”Vi är i gott sällskap med andra äventyrare!

I en intervju i en finsk tidning beskriver Harri Kinnunen Ural sidovagnskörning på detta underbart typiskt finska, krassa sätt: ”Att köra Ural är inte en hobby utan mera som en kampsport. Vad som helst kan hända, men så är det ju i livet. Det går inte alltid bra. Ibland är det motgångar men också roligt.” Nu är ju hans Ural från samma årgång som undertecknad dvs 1965 och kan inte riktigt jämföras med vår uppdaterade Ture, men det ligger onekligen något i det han säger om ”kampsport”. Vi misstänker, och hoppas, att våra armmuskler kommer att anta oanade proportioner. Det är spännande vara ute med Ture eftersom han kommer med nya överraskningar och har egna idéer som vi inte har någon aning om.

Vi kör kortare sträckor per dag vilket ger mera tid för att promenera, utforska, äta gott och framför allt träffa trevliga mc-äventyrarvänner.

Godaste vegetariska hamburgaren finns på Bistro i Skellefteå

I Luleå kunde vi tillbringa en helkväll med vår vän ”Orvarofsweden”.

Många skratt blev det…

Vi träffades 2011 i Alaska och har hållit kontakten sedan dess. Mc-äventyrare har ett starkt nätverk som sträcker sig över tid och över kontinenter. Vi stöttar och hjälper varandra och delar med oss av historier från spännande resor.

Våra vägar skiljs åt för att säkerligen mötas igen.

Vi träffas när vi kan och sociala medier har gjort att information kan delas snabbt. Ibland räddar det liv och ibland leder det till en trevlig utekväll.

Alltid redo för nya äventyr!

Vi åker hem med glatt humör….en måste ju hem för att kunna åka iväg bort igen.

”Näräventyr” i hembygden…

Carola Ölmhagen — Wed, 29 Jul 2020 20:15:32 +0000

…fungerar alldeles utmärkt i coronatider! Vi har haft underbara dagar i Höga Kusten.

Norrfällsviken by night…

Det finns många fina, små vägar att upptäcka. Massor av små fina byar och samhällen att besöka.

Östersund Marina by night…

Oändligt med lokala läckerheter att smaka på.

Bönhamn har en liten mysig servering med mycket gott!

Men framför allt….så många trevliga människor att småpratande äventyr i allmänhet och mc-äventyr i synnerhet med! Så många skratt!

Att bo i stuga är rätt ok när det regnar….

Att bo på hotell är bra när utrustning, och vi, har surnat och behöver torka upp….

Vi växlar mellan boende i enkla stugor och hotel. Äter på mackar och finare ställen.

CircleK har jättebra vegetarisk mat..

….fast restaurangmat är ju rätt ok en lördagkväll…

Vi lär oss något nytt under varje äventyr. Numera vet vi hur vi skall göra för att prata med varandra, lyssna på sommarpratare och svara i telefon genom våra SENA10CPRO.

En tager vad en haver…

Vi vet att det går att använda läppstift som ögonskugga. Men främst av allt vet vi att vi trivs allra bäst varje morgon när motorcyklarna är packade och vi kör iväg och har en hel dags underbar mc-körning framför oss…

När vi mår som bäst…!

(Adven)Ture är hemma!

Carola Ölmhagen — Thu, 09 Jul 2020 18:08:22 +0000

I går körde vi så in genom grinden, in på gården, och parkerade bredvid Defendern.

Sista etappen var från Gäddede över Stekenjokk till Östersund och sedan till Umeå.

Vi startade för 12 dagar sedan. Vi har kört större delen av Sverige från Simrishamn i söder, över fjället, till Umeå i norr. Det blev 2 600 km.

https://www.olmhagen.se/wp-content/uploads/img_4566.mov

Vi har träffat barn/barnbarn, ätit gott, skrattat så tårarna runnit åt allt tokigt vi hittar på. Vi har pratat med många intresserade människor, blivit filmade och peppade.

Men främst av allt har vi lärt känna (Adven)Ture som kommer att vara en del av vårt äventyrliga liv från och med nu. Inte alltid, och inte överallt, men när vi känner att vi vill vara extra äventyrliga kommer Ture att få följa med. Vi är trötta och lyckliga! Det är en utmaning att lära sig något nytt…och vi har antagit den utmaningen och firar som vanligt med en “gomiddag” när vi kommit hem.

Hittills går allt bara bra…

Carola Ölmhagen — Sun, 05 Jul 2020 17:50:26 +0000

Vi har kryssat oss fram norrut i Sverige och följt solen. Vi har passerat Gränna, Stockholm och Falun för att landa i Östersund inatt. Vi har ätit polkagrisar i Gränna.

Träffat älskade barn och barnbarn i Stockholm och Falun.

Vi har kört ca 1300 km med Ture. Många nya erfarenheter har vi fått…och många fler lär vi få. Vi har skrattat åt att ni som har erfarenhet av att köra, och åka, sidovagn har kunnat hålla er från att beskriva utmaningarna utan låtit oss utforska detta äventyr själva. Tack för förtroendet. Vi tolkar det som att ni ändå har ett visst förtroende för vår kapacitet.

Några reflektioner:

⁃ om du köper en motorcykel med sidovagn och tror att du köper en motorcykel blir du besviken. Koppling, gas och växlar är samma….resten skiljer sig åt.

⁃ Det är mera som att köra snöskoter så erfarenhet från det underlättar.

⁃ Du behöver ha styrka, vighet och framförallt humor för att köra ….och åka!

⁃ Att läsa väg och vind är avgörande….hela tiden!

⁃ Köp INTE en sidovagn för att ”tanten skall ha något att åka i”! Det kräver stor aktivitet för den som åker! Inget sovande där inte!

⁃ Alla, exakt ALLA, vill prata, fota, filma, berätta om erfarenheter, hjälpa och erbjuda övernattningar i rum och trädgårdar. Det är roligt men tar tid.

⁃ Första gången under 25 års motorcykelkörning, med varsin mc, som vi nu behöver Intercom. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att kommunicera sinsemellan utan.

⁃ Att ha en Ural är som att ha en Defender på många sätt….

⁃ Att köra Ural med sidovagn är roligt, utmanande men lättare också på flera sätt. Den har ju back och känns smidig i vissa situationer.

⁃ Att köra Ural med sidovagn är roligt för den som vill ta sig an en utmaning….och det vill vi!

Oklart vart vi fortsätter imorgon. Klart är dock att det kommer att vräka ner regn. Klart är också att vi fortsätter med glatt humör.

(Adven)Ture har kommit!

Carola Ölmhagen — Wed, 01 Jul 2020 06:01:56 +0000

Alarmet ringde kl 05.10 i lördags. Äntligen skulle vi få hämta vår blivande äventyrskompis (Adven)Ture.

Ändå har vi packat light!

Efter en tågresa på 13 timmar, svettdrypande släpande av vår packning innehållande tält/sovsäckar/liggunderlag/kokattiraljer/mc-kläder, övernattning i Malmö och ytterligare en tågresa på drygt en timme anlände vi adrenalinstinna till Smedstorp.

Kent går igenom allt vi behöver veta som nyblivna Ural ägare. Catarina såg till att vi vätskades upp i värmen.

Kent och Catarina på Norrvalla tog emot med kaffe, glass OCH en bedårande, midnattsblå, vacker Ural Sportsman. Efter pappersarbete, packning och provkörning bar det iväg. Det kändes lika overkligt som de gånger vi sänts hem från BB med nyfödda barn. Hur skall vi klara detta?

Vilken vacker skönhet han är vår (Adven)Ture!

Att köra mc med sidovagn är mera som att köra snöskoter än mc. Det gäller att ha gott om tid, anpassa farten och ha humor. Folk tittar, vinkar och vill prata. Vi har skrattat så att tårarna rinner! Detta är så typiskt oss! Att skumpa omkring tillsammans och vara överens om att ”Detta är livet!”.

Spännande att tälta första gången med nya möjligheter…

Vi har tältat och försökt hitta bra sätt att packa på. Sätt att använda Ture på bästa sätt.

Harry har hittat ett bra läge…

Kvällsfika med Ture.

Efter en natt med spöregn och åska är allt dyblött. Vi styr kosan norrut. Det är 25 år sen vi var på Öland. Dags för ett besök igen. I bästa fall skiner solen där…

Snön hinner inte smälta på vår gård…

Carola Ölmhagen — Sun, 21 Jun 2020 19:46:50 +0000

….innan vi längtar efter att uppleva Vildmarksvägen, Sveriges högst belägna väg.

Att köra över fjället vid Stekenjokk är en upplevelse alla tider på året men i år är det extremt höga drivor vilket gör upplevelsen spektakulär.

Vi övernattade i Saxnäs på Kultsjögården. Helgen innan d v s 6 juni på nationaldagen, var det öppning av vägen som inte plogas under vinterhalvåret. I år var det kaotiskt. Alla bäddar uthyrda i Saxnäs och Klimpfjäll. Långa kolonner med bilar, husvagnar och husbilar. Inte direkt ”our cup of tea”. Vi valde helgen efter och var helt ensamma på vandrarhemmet.

Tält är vackert!

Mc-äventyrarnas festmåltid

Vackert och så stilla.

Strålande väder och +20c. Mer snö längs vägen upp än vi någonsin upplevt tidigare. Inga köer. Ett par bilar och några motorcyklister. Vi stannade en god stund på fjället och njöt i solen och av fjäll- och ljungpiparnas iver. Lite surt kändes det att inte ha med sig skidorna. Hade blivit en minnesvärd skidtur.

Vi hade inte kunnat ta oss upp på vallen även om vi velat.

Vid plogningen var vallen 6-7 meter hög.

På vägen ner stannade vi i Gäddede på Campingen och fick oss en pratstund med ägarinnan. Hon bad oss hälsa att hon välkomnar motorcyklister. Vi återkommer!

Nu skall här kommuniceras!

Carola Ölmhagen — Wed, 06 May 2020 20:27:41 +0000

I 25 år har vi kört mc tillsammans. Alltid på varsin mc. Alltid med med kortast möjliga avstånd mellan varandra. För att kommunicera, se varandras tecken och kasta slängkyssar. Enda gången vi testade intercom var när barnen var små. Vi ville kunna väcka den som sov….men hörde bara snarkningar. Tekniken strulade. Batterier lade av. Irritationen växte så det blev inte mera än en sommar.

När Harry fyllde 50 fick han en ”hemsida” www.olmhagen.se i present. Vi började skriva, fota och filma.

Då fanns inte Fb, Instagram, Youtube eller ens smartphones. Datorer fanns på internetcaféer.

Åren har gått. Tekniken har förbättrats. Behoven har förändrats. Vi är inga fegisar! Vi testar igen. Om någon av oss skall åka i sidovagn, åtminstone ibland, kan det vara nödvändigt att kunna kommunicera.

Känns som julafton!

Sena 10 C Pro är den kommunikations- och filmkamera lösning som vi har valt att testa. Att det också går att lyssna på musik, svara i telefon och få GPS instruktioner är ju inte helt fel heller.

Högtidlig öppning

Ikväll har vi ”handarbetat” med att få in alla mikrofoner, öronsnäckor och kablar i hjälmarna. Pilligt! Ser i alla fall bra ut. Nu väntar vi med spänning på att kamerorna skall laddas….under tider får vi läsa instruktionsböckerna och höja tempen ytterligare genom att förhöra varandra .