olmhagen.se

2022 kan faktiskt bli ett bättre år…

Carola Ölmhagen — Fri, 31 Dec 2021 08:39:33 +0000

Sedan förra inlägget har det hunnit förflyta oceaner av tid och händelser. Vi har hastigt förlorat en kär vän som vi genom åren haft mycket roligt med. Det är vid vägskäl i livet som vi ges möjlighet att summera och tänka igenom hur vi vill att livet skall levas.

Så många skratt och goda middagar

Vi har firat äldste sonen Oskar och hans Hanna som fyllt 30 år. Det är onekligen en märklig känsla att ha vuxna barn. I är de fortfarande små.

Oskar, Hanna och Valter

Dessa två har dessutom förärat sin son Valter en lillebror och oss ett barnbarn till. En August.

Välkommen Sven August Harry

Vi har kört Defender till villan i Finland på höstlovet och hann med både räfsning och bastu/isbad. Det är som vanligt ”dit vi längtar när vi längtar hem”.

Älskade villan i Lepplax

Bastu med dopp är oslagbart

Vi har, förutom renovering av toan pga vattenskadan, påbörjat rivning/nybyggnation av ”grimset” d v s uthuset. Det var gammalt och uttjänt redan för 30 år sen då vi flyttade in så nu var det dags. Uthuset är tömt och rivet. Till våren bygger vi nytt.

Det gamla ”grimset” har tjänat oss väl men får nu ge vika för ett nytt och fräscht förråd 2022.

Störst av allt är ändå att en liten (Även)Tyra rottweiler flyttade in till oss 19 december. Hon kallas, i ansträngda lägen, även Tyra (magsyra) eller Tyra(Ohyra). Hon är en mycket orädd och självständig liten tjej på nästan 10 kg …och hon är en handfull! När hon är nyvaken och vill gosa då smälter det hårdaste hjärta. Vår plan är att hon skall åka mc, skoter, Defender och SUP. Hur det går lär bli en återkommande historia …. Gott Nytt År!

(Även)Tyra född 2021-10-24

Höst är Trans Euro Trail tid!

Carola Ölmhagen — Sun, 12 Sep 2021 17:42:40 +0000

Vi har hunnit med två perfekta TET-äventyr i höst (Trans Euro Trail)!

Lycka är att vara på väg…

Vi känner oss så tacksamma för att linjemännen gör jobbet med att kartlägga körvägen så att vi får uppleva och njuta av delar av Sverige som vi aldrig annars skulle ha sett. Har man dessutom turen att ha fint väder är lyckan total.

Fina små vägar

TET mellan Åsele – Bräcke ca 300 km var väldigt lätt att köra. Fina små grusvägar. Vackra sjöar. Små fina byar.

Fina små byar.

TET mellan Bräcke – Sveg ca 180 km hade allt! Asfalt, lera, sand, grus och gräs. Små byar med oerhört vackra trähus. Inte för snabbt. Inte för svårt. Perfekt!

Troligen längsta grusrakan på någon TET sträcka.

Älgjaktsäsongen har börjat i Sverige så man möter jägare längs vägarna. De kör ofta snabbt för de känner till de små skogsvägarna väl.

Vår Mosko Moto Revolver packutrustning fungerar utmärkt på turer i skogen.

Vi är den typen av TET-förare som inte kör fort, vi kör säkert. Tar oftast inte med oss tältet. Vi har däremot mycket mat med oss och stannar för att äta på varje vacker plats.

Harry är en bra utomhuskock

Jag fokuserar på själva ätandet

Vi skrattar mycket. Om det är möjligt lyxar vi till det lite på kvällen. Ett hotell, en middag eller bara ett varmt rum för natten.

Knopparegården i Ytterhogdal var ett fint ställe att övernatta på.

Vi mc-förare gillar olika! Och det är okej!

Fint besök i carporten

Carola Ölmhagen — Tue, 24 Aug 2021 19:38:35 +0000

MC Kajen Umeå besökte Olmhagens Base Camp igår! Håkan Ahlberg, som kan betrakta sig som ”pappa” till gruppen, har under ett par års tid önskat att vi skulle berätta om våra mc-äventyr. Igår blev det äntligen av.

Lycka på rad…

Vi valde att ordna träffen hemma hos oss för att entusiasmera och inspirera till äventyr och visa att det är möjligt att upptäcka både när och fjärran.

En carport kan användas till mycket.

Drygt 30 personer, uppdelade på två tillfällen, besökte oss i carporten i Stöcke. Det var inte bara kaffet, filtarna och marschallerna som höll oss varma denna kylslagna sensommarkväll. Det var de intressanta frågorna, kamratskapet och skratten som värmde mest.

Så många mil! Så mycket vi vill dela med oss av!

Vi vill att ni skall veta att vi somnade nöjda och leende igår kväll.

Vi kommer att följa era framtida äventyr med intresse!

Det är en konst…

Carola Ölmhagen — Tue, 17 Aug 2021 17:27:44 +0000

… som vi har finslipat under många år, att utnyttja semesterns dagar maximalt för att få in så många mil mc-körning som möjligt. En vanlig semester är vi hemma i vår ”Bace Camp” ca 4 dygn. Resten fylls med, mer eller mindre, planerade äventyr.

Packat och klart!

Sista semesterturen i år var en oväntad, positiv överraskning. Helt plötsligt öppnade vårt vackra grannland Norge sina gränser för färdigvaccinerade, kurvlängtande mc-förare.

Oklart var vi skulle hamna, som så ofta i dessa pandemitider. Lofoten eller Nordkapp. Vädret fick styra. ”Blå vägen”, som följer Umeälven upp till Mo I Rana, var snabb, vild, vacker…..och KALL! I Hemavan var det +8c. På min dialekt skulle man sagt att ”pisset fryser i blåsan”!

Iskall!

Vi fick ta på oss alla kläder för att klara oss till vandrarhemmet i Mo. Det blev en tidig kväll för att hinna tina upp inför morgondagen.

Förväntansfull som vanligt.

På väg till Bodø passerade vi ”Polarsirkelen 66* 33*” alltid lite kul att få klämma fast sitt klistermärke bland andra mc-åkares.

Paus för att socialisera med likasinnade.

Efter en, eller rättare sagt två, middagar (jaja vi blev inte mätta efter den första) så bestämde vi oss för att sikta mot Lofoten. En ren nostalgiresa eftersom vi gjorde exakt denna tur för 11 år sedan när äldsta sonen Oskar fått 125:a kortet.

Jag blir illamående bara av att skriva ordet ”sjösjuk” så tanken på en 4 timmars färjetur kändes inte speciellt upphetsande. Men det gjorde tanken på att få återse de vackert röda husen omgivna av hav och berg.

Hon som ger sjösjukan ett ansikte.

Vi kunde njuta av naturen och vägarna och kom fram till vårt boende för natten precis samtidigt som regnet. God mat och trevligt sällskap är alltid en bra kombination.

Vackert!

Fårskallar på väg…

Det var inte mycket uppehåll i regnet under körningen till Narvik. Våra mc-stövlar lämnade leriga spår i heltäckningsmattan när vi bar in vår packning i budgethotellet. Vi bestämde oss för en campingmiddag på rummet. Stämningen var god även om vi slocknade ganska tidigt.

No words…

Harry väckte mig med information om att han nog drabbats av njursten och att det var därför han haft svårt att växla dagen innan. Sommaren har varit varm och hans vätskeintag, och då menar jag vatten, har inte varit i överkant. Efter uppvätskning och smärtstillande kunde vi ta oss an dagens tur, ca 560 km, till Arvidsjaur.

På bild syns inte hur illa hjälmen luktar.

Trötta, men vid gott mod, checkade vi in på hotell Laponia för att avsluta semestern med stil. Middagen avnjöts på restaurangen vid vattnet. Som vanligt fylls våra samtal av tacksamhet över att kunna göra dessa äventyr….och planer för vad vi skall hitta på nästa gång…

Boende med stil

Planer smids bäst över en god middag

En sista dags körning återstod innan vi kunde köra in på gården, dra ett djupt andetag, och ta itu med vattenskadan…

Sista dagsetappen…

Via Baltica 2021

Carola Ölmhagen — Fri, 23 Jul 2021 20:38:09 +0000

Äventyr tar fram det bästa hos oss

Vill börja med att beklaga det långa uppehållet av inlägg på hemsidan. iPhone och WordPress har inte varit kompatibla så det har varit omöjligt att få in foton i texten. Visserligen uppdaterar vi våra mc och snöskoterrelaterade äventyr på Fb och Instagram under ”olmhagen.se” men då på engelska. Jag saknar att kunna beskriva äventyren på svenska så nu prövar jag igen.

E67 eller Europaväg 67 är en Europaväg som börjar i Helsingfors i Finland, passerar Estland, Lettland, Litauen och Polen och slutar i Prag i Tjeckien. Längd 1 630 kilometer. Vägen kallas på sträckan i Estland, Lettland och Litauen för ”Via Baltica”.

Äventyr innebär ofta väntan….vi vet att väntan är ok om man har vatten, bröd och gott humör

När vi for från Umeå i början av juli visste vi inte ens om vi skulle ta oss in i Finland. Vi tog min Yamaha XT600 och Harrys Yamaha Tenere med oss på släp för säkerhets skull. Tanken var att Harry skulle köra BMW Dakar som vanligt men bromscylindern han beställt hann inte komma fram i tid.

Vi älskar vårt Defender ekipage

Finland

Vi tog oss, efter covidtest, in i Finland. Under några varma dagar i sommarstugan i den österbottniska skärgården övade vi på balansträning på våra SUPar och njöt av middagar på bryggan.

Kan inte förstå att vi klarat oss utan SUPar….

Därefter packade vi motorcyklarna och styrde söderut för att se hur långt vi skulle kunna komma. Via Nystad, som är en fin lite sommarpärla med små trevliga restauranger vid båthamnen, till Helsingfors där vi firade Harrys födelsedag med flott boende och god middag.

Harry slapp böra sin packning på din födelsedag

Estland

Dagen efter tog vi utan problem färjan till Tallinn. Värmeböljan gjorde att vi bestämt oss för att inte tälta men hotellets AC var ur funktion så frågan är om inte tält varit bättre. Vi nåddes av översvämningskatastrofen i Tyskland. Stor tragedi! Vi nåddes också av att det legendariska hotellet ”Die Blaue Ecke” i Adenau drabbats och höll stängt. Pojkarna var bara 3 och 8 år första gången vi körde ner dit för att besöka Nurnburgring. Vi kunde också följa med hur regnvädret drog fram dit vi var på väg. Vi var beredda på att ändra planer med kort varsel. Sedan vi var i Estland förra gången har man gjort en ny motorväg. Snabb men tråkig. Det går bra att ta mindre vägar vissa sträckor om man har tid. Vi sov en natt i Pärnu som är ett måste för den som är intresserad av musik. Varje sommar ordnas festivaler och stora musikevenemang nere på stranden. Förra gången vi var här spelade Avicii.

Det går bra att välja motorväg eller mindre vägar.

Lettland

Målet nu var nu att ta oss in Lettland. Till vår förvåning var det ingen gränskontroll alls. Vi fick ett digitalt covidformulär som vi fyllde i och fick därmed ett covidpass att visa upp. De nya fina vägarna fortsatte och vi gjorde avstickare på mindre vägar för att bryta tristessen. Gott om campingar för den som vill. Harry kör med GPS och jag kompletterar med att läsa på skyltar. Nu tjorvade strömtillförseln till GPSen och ökade på spänningen i städerna.

Harry skriver en gammaldags hederlig roadbook.

Längs kullerstensgator tog vi oss in i Riga och hittade igen eminenta ”Hotel Justus”. Under kvällen kunde vi följa med en filminspelning på Rigas gator. Riktigt häftigt!

Bra parkering utanför dörren.

Litauen

Eftersom vi kommit så här långt bestämde vi oss för att inte vända om, som vi först tänkt, utan fortsätta. Vid gränsen till Litauen var det inte heller någon kontroll.

Vi trodde inte vi skulle komma så långt i år.

Vägarna var något mindre med fortsatt platt och grönskande jordbrukslandskap. För att undvika stora regnmängder valde vi att köra till Kaunas istället för till huvudstaden Vilnius. Det visade sig vara ett bra val. På grund av pandemin flyttades vi till Best Western Santakos och uppgraderades till en svit och en fin och säker parkering för motorcyklarna.

Vackraste parkeringen i år.

Lyxigt värre för två skitiga mc-åkare. Även om man lyxar till det med hotell åtgår mycket av tiden till praktiska saker som att tvätta illaluktande kläder i handfat eller hitta tvätteri. Fila fötter eller peta öron som gör ont efter timmar med öronproppar. Kaunas visade sig vara en riktig pärla med Europas längsta ”Independence street”.

Tro mig när jag säger att vi njöt

Matserveringar för alla, konst, musik och en fin fontän som barn och unga njöt av. Två öl till och jag hade legat i fontänen med dem och sjungit om alla fina storkar jag sett längs vägen.

Polen

Vi hade hört att det förra veckan varit svårt till och med för läkare med alla papper i ordning att komma in med flyg till Polen så vi var tveksamma. När vi närmade oss gränsen tätnade trafiken och vi såg att vissa stoppades. När vi kom fram fick vi båda blåsa i något som vi antar var en alkometer. Självklart var vi ok och fick köra vidare. Det var det! Vi var inne i Polen! Vi styrde mot Gdansk eftersom det var möjligt att ta färja därifrån till Nynäshamn i Sverige. Vi hittade inte någon färja just då till Finland. Dessutom vet vi sedan tidigare att staden har en gammal stadsdel som är fantastiskt vacker. Förra gången vi var här fick våra motorcyklar åka i paketbil från Warszawa där Harrys Dakar havererade. Denna gång fungerade allt bra, utom GPSen som ideligen tappade ström. Hotel Hansa med säker parkering blev vårt val för ett par nätter.

Hotel Hansa har bra läge!

Vi har njutit hejdlöst av fantastiskt god vegetarisk frukost, goda bakelser, kalla drinkar och goda middagar. Mest av allt har vi ändå njutit av den andlöst vackra arkitekturen och utsmyckningen av byggnaderna. Obeskrivbart och måste upplevas!

Gdansk är andlöst vackert! Obs! Utan filter!

Färjan från Gdansk till Nynäshamn avgår kl 18 och är framme nästa dag kl 12. Vår vana trogen bäddar vi med våra underlag och sovsäckar. Tältet får ligga kvar på hojen.

Vi fick inte ligga vid informationen men här sov vi gott.

Sammanfattningsvis

kan vi säga att det är underbart att kunna resa med motorcyklar igen och att det är möjligt att upprätthålla säkerhet med hänseende till pandemin. Vi inser hur mycket vi saknat att känna doften av hav och blomsterängar likväl som lukten av överkörda djur som lämnats åt sitt öde i värmen och stanken av cigarrettrök från bilen före.

De baltiska länderna är riktiga pärlor! Tallinn, har en gammal stadsdel som är värd att utforska under en dag. Lettland och speciellt Litauen förtjänar besök! Alla vi mött har varit så glada och tacksamma över att turismen exakt i dagarna börjat komma igång. Föreskrifterna angående covid följs till 100% och fusk kan medföra dyra böter.

Kan bli dyrt att fuska med munskydd.

2022 är Kaunas i Litauen kulturhuvudstad under parollen ”It’s #kaunastic” och det blir nog en hejdundrande fest med den kulturella och historiska bakgrund som finns.

För motorcyklister är ”Via Baltica”perfekt med många CircleK mackar med bränsle, toa och mat.

Räddningen i alla lägen!

Går att göra med vilken mc som helst. Kranvattnet är inte drickbart varken i Estland, Lettland eller Litauen men fungerar bra att dricka i Polen. Vi i Sverige och Finland har hunnit vänja oss vid rökförbud. Glöm det! I dessa länder röks det före maten, under maten och efter maten. Kräkvarning på den! Just under vår resa fick vi känslan av att mc-åkare bara väntat på att kunna komma ut igen. Vi mötte sammantaget ett 20-tal andra mc-åkare. Några helt uppenbart TET åkare. Trafiken är vänlig och flyter på bra även om Polen är ett kapitel för sig. Där lönar det sig att vara väldigt uppmärksam då det känns oklart om många ens har körkort eller är nyktra. Många kör aggressivt och ryckigt och verkar fokuserade på sitt, som att smsa eller bara komma först fram. Glöm hastighetsbegränsningar och omkörningsförbud. Glöm tv, för alla och då menar vi alla, program är dubbade till inhemska mansröster. Oerhört störande! Polen är dessutom oerhört fientligt mot samkönade relationer så passa på att visa solidaritet och bär något regnbågsfärgat. Nog gnällt! För vägarna på den polska landsbygden är helt enkelt underbara! Böljande, kuperade, många storkar som vi älskar och en grönska som får en att tappa andan. Riktigt njutbara för mc-åkare och här är väg 16 en höjdare!

Vi älskar storkar

Helt ok vegetarisk mat på turistställen och god dricka både med och utan alkohol till rätt ok priser bidrar till en trevlig upplevelse i Polen.

Mycket sallad blev det!

Det blev lång väntan i bilkö ut från färjan i Nynäshamn. Förra gången var det Harrys BMW Dakar som var kaputt och fick puttas ut och åka släp hem. Vad är oddsen att en säkring till startrelät skall gå på min XT denna gång! Nu fick den puttas ut… och fixas av den alltid allrådande handymannen Harry.

Det gäller att ha med sig rätt grejer annars är man körd!

Från Nynäshamn körde vi till Stockholm där vi togs emot med öppna armar av barn och barnbarn. Det blev en jättetrevlig kväll innan en avslutande etapp på 650 km upp till Umeå.

Vi togs emot av Jessica, Ellen och Hilma i Stockholm

Sammanlagt 2500 km ….och kan inte vänta tills vi packar (Adven)Ture vår Ural sidovagn för den sista etappen tillbaka till sommarstugan i Finland för några vilsamma dagar.

(Adven)Ture korsar polcirkeln…

Carola Ölmhagen — Mon, 10 Aug 2020 19:35:44 +0000

Under fyra skrattfyllda, utmanande, knottiga och matfyllda dagar har vi varit ute på äventyr tillsammans med Ture. Vi har rullat 900 km utan några som helst problem och som sig bör klistrat vår sticker på skylten vid polcirkeln.

”Vi är i gott sällskap med andra äventyrare!

I en intervju i en finsk tidning beskriver Harri Kinnunen Ural sidovagnskörning på detta underbart typiskt finska, krassa sätt: ”Att köra Ural är inte en hobby utan mera som en kampsport. Vad som helst kan hända, men så är det ju i livet. Det går inte alltid bra. Ibland är det motgångar men också roligt.” Nu är ju hans Ural från samma årgång som undertecknad dvs 1965 och kan inte riktigt jämföras med vår uppdaterade Ture, men det ligger onekligen något i det han säger om ”kampsport”. Vi misstänker, och hoppas, att våra armmuskler kommer att anta oanade proportioner. Det är spännande vara ute med Ture eftersom han kommer med nya överraskningar och har egna idéer som vi inte har någon aning om.

Vi kör kortare sträckor per dag vilket ger mera tid för att promenera, utforska, äta gott och framför allt träffa trevliga mc-äventyrarvänner.

Godaste vegetariska hamburgaren finns på Bistro i Skellefteå

I Luleå kunde vi tillbringa en helkväll med vår vän ”Orvarofsweden”.

Många skratt blev det…

Vi träffades 2011 i Alaska och har hållit kontakten sedan dess. Mc-äventyrare har ett starkt nätverk som sträcker sig över tid och över kontinenter. Vi stöttar och hjälper varandra och delar med oss av historier från spännande resor.

Våra vägar skiljs åt för att säkerligen mötas igen.

Vi träffas när vi kan och sociala medier har gjort att information kan delas snabbt. Ibland räddar det liv och ibland leder det till en trevlig utekväll.

Alltid redo för nya äventyr!

Vi åker hem med glatt humör….en måste ju hem för att kunna åka iväg bort igen.

”Näräventyr” i hembygden…

Carola Ölmhagen — Wed, 29 Jul 2020 20:15:32 +0000

…fungerar alldeles utmärkt i coronatider! Vi har haft underbara dagar i Höga Kusten.

Norrfällsviken by night…

Det finns många fina, små vägar att upptäcka. Massor av små fina byar och samhällen att besöka.

Östersund Marina by night…

Oändligt med lokala läckerheter att smaka på.

Bönhamn har en liten mysig servering med mycket gott!

Men framför allt….så många trevliga människor att småpratande äventyr i allmänhet och mc-äventyr i synnerhet med! Så många skratt!

Att bo i stuga är rätt ok när det regnar….

Att bo på hotell är bra när utrustning, och vi, har surnat och behöver torka upp….

Vi växlar mellan boende i enkla stugor och hotel. Äter på mackar och finare ställen.

CircleK har jättebra vegetarisk mat..

….fast restaurangmat är ju rätt ok en lördagkväll…

Vi lär oss något nytt under varje äventyr. Numera vet vi hur vi skall göra för att prata med varandra, lyssna på sommarpratare och svara i telefon genom våra SENA10CPRO.

En tager vad en haver…

Vi vet att det går att använda läppstift som ögonskugga. Men främst av allt vet vi att vi trivs allra bäst varje morgon när motorcyklarna är packade och vi kör iväg och har en hel dags underbar mc-körning framför oss…

När vi mår som bäst…!

(Adven)Ture är hemma!

Carola Ölmhagen — Thu, 09 Jul 2020 18:08:22 +0000

I går körde vi så in genom grinden, in på gården, och parkerade bredvid Defendern.

Sista etappen var från Gäddede över Stekenjokk till Östersund och sedan till Umeå.

Vi startade för 12 dagar sedan. Vi har kört större delen av Sverige från Simrishamn i söder, över fjället, till Umeå i norr. Det blev 2 600 km.

https://www.olmhagen.se/wp-content/uploads/img_4566.mov

Vi har träffat barn/barnbarn, ätit gott, skrattat så tårarna runnit åt allt tokigt vi hittar på. Vi har pratat med många intresserade människor, blivit filmade och peppade.

Men främst av allt har vi lärt känna (Adven)Ture som kommer att vara en del av vårt äventyrliga liv från och med nu. Inte alltid, och inte överallt, men när vi känner att vi vill vara extra äventyrliga kommer Ture att få följa med. Vi är trötta och lyckliga! Det är en utmaning att lära sig något nytt…och vi har antagit den utmaningen och firar som vanligt med en “gomiddag” när vi kommit hem.

Hittills går allt bara bra…

Carola Ölmhagen — Sun, 05 Jul 2020 17:50:26 +0000

Vi har kryssat oss fram norrut i Sverige och följt solen. Vi har passerat Gränna, Stockholm och Falun för att landa i Östersund inatt. Vi har ätit polkagrisar i Gränna.

Träffat älskade barn och barnbarn i Stockholm och Falun.

Vi har kört ca 1300 km med Ture. Många nya erfarenheter har vi fått…och många fler lär vi få. Vi har skrattat åt att ni som har erfarenhet av att köra, och åka, sidovagn har kunnat hålla er från att beskriva utmaningarna utan låtit oss utforska detta äventyr själva. Tack för förtroendet. Vi tolkar det som att ni ändå har ett visst förtroende för vår kapacitet.

Några reflektioner:

⁃ om du köper en motorcykel med sidovagn och tror att du köper en motorcykel blir du besviken. Koppling, gas och växlar är samma….resten skiljer sig åt.

⁃ Det är mera som att köra snöskoter så erfarenhet från det underlättar.

⁃ Du behöver ha styrka, vighet och framförallt humor för att köra ….och åka!

⁃ Att läsa väg och vind är avgörande….hela tiden!

⁃ Köp INTE en sidovagn för att ”tanten skall ha något att åka i”! Det kräver stor aktivitet för den som åker! Inget sovande där inte!

⁃ Alla, exakt ALLA, vill prata, fota, filma, berätta om erfarenheter, hjälpa och erbjuda övernattningar i rum och trädgårdar. Det är roligt men tar tid.

⁃ Första gången under 25 års motorcykelkörning, med varsin mc, som vi nu behöver Intercom. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att kommunicera sinsemellan utan.

⁃ Att ha en Ural är som att ha en Defender på många sätt….

⁃ Att köra Ural med sidovagn är roligt, utmanande men lättare också på flera sätt. Den har ju back och känns smidig i vissa situationer.

⁃ Att köra Ural med sidovagn är roligt för den som vill ta sig an en utmaning….och det vill vi!

Oklart vart vi fortsätter imorgon. Klart är dock att det kommer att vräka ner regn. Klart är också att vi fortsätter med glatt humör.

(Adven)Ture har kommit!

Carola Ölmhagen — Wed, 01 Jul 2020 06:01:56 +0000

Alarmet ringde kl 05.10 i lördags. Äntligen skulle vi få hämta vår blivande äventyrskompis (Adven)Ture.

Ändå har vi packat light!

Efter en tågresa på 13 timmar, svettdrypande släpande av vår packning innehållande tält/sovsäckar/liggunderlag/kokattiraljer/mc-kläder, övernattning i Malmö och ytterligare en tågresa på drygt en timme anlände vi adrenalinstinna till Smedstorp.

Kent går igenom allt vi behöver veta som nyblivna Ural ägare. Catarina såg till att vi vätskades upp i värmen.

Kent och Catarina på Norrvalla tog emot med kaffe, glass OCH en bedårande, midnattsblå, vacker Ural Sportsman. Efter pappersarbete, packning och provkörning bar det iväg. Det kändes lika overkligt som de gånger vi sänts hem från BB med nyfödda barn. Hur skall vi klara detta?

Vilken vacker skönhet han är vår (Adven)Ture!

Att köra mc med sidovagn är mera som att köra snöskoter än mc. Det gäller att ha gott om tid, anpassa farten och ha humor. Folk tittar, vinkar och vill prata. Vi har skrattat så att tårarna rinner! Detta är så typiskt oss! Att skumpa omkring tillsammans och vara överens om att ”Detta är livet!”.

Spännande att tälta första gången med nya möjligheter…

Vi har tältat och försökt hitta bra sätt att packa på. Sätt att använda Ture på bästa sätt.

Harry har hittat ett bra läge…

Kvällsfika med Ture.

Efter en natt med spöregn och åska är allt dyblött. Vi styr kosan norrut. Det är 25 år sen vi var på Öland. Dags för ett besök igen. I bästa fall skiner solen där…