Villan i Lepplax – olmhagen.se

2022 kan faktiskt bli ett bättre år…

Carola Ölmhagen — Fri, 31 Dec 2021 08:39:33 +0000

Sedan förra inlägget har det hunnit förflyta oceaner av tid och händelser. Vi har hastigt förlorat en kär vän som vi genom åren haft mycket roligt med. Det är vid vägskäl i livet som vi ges möjlighet att summera och tänka igenom hur vi vill att livet skall levas.

Så många skratt och goda middagar

Vi har firat äldste sonen Oskar och hans Hanna som fyllt 30 år. Det är onekligen en märklig känsla att ha vuxna barn. I är de fortfarande små.

Oskar, Hanna och Valter

Dessa två har dessutom förärat sin son Valter en lillebror och oss ett barnbarn till. En August.

Välkommen Sven August Harry

Vi har kört Defender till villan i Finland på höstlovet och hann med både räfsning och bastu/isbad. Det är som vanligt ”dit vi längtar när vi längtar hem”.

Älskade villan i Lepplax

Bastu med dopp är oslagbart

Vi har, förutom renovering av toan pga vattenskadan, påbörjat rivning/nybyggnation av ”grimset” d v s uthuset. Det var gammalt och uttjänt redan för 30 år sen då vi flyttade in så nu var det dags. Uthuset är tömt och rivet. Till våren bygger vi nytt.

Det gamla ”grimset” har tjänat oss väl men får nu ge vika för ett nytt och fräscht förråd 2022.

Störst av allt är ändå att en liten (Även)Tyra rottweiler flyttade in till oss 19 december. Hon kallas, i ansträngda lägen, även Tyra (magsyra) eller Tyra(Ohyra). Hon är en mycket orädd och självständig liten tjej på nästan 10 kg …och hon är en handfull! När hon är nyvaken och vill gosa då smälter det hårdaste hjärta. Vår plan är att hon skall åka mc, skoter, Defender och SUP. Hur det går lär bli en återkommande historia …. Gott Nytt År!

(Även)Tyra född 2021-10-24

Varför är det så svårt att säga ”Hej då”?

Carola Ölmhagen — Wed, 24 Jul 2019 08:58:08 +0000

Det är en fråga som jag har funderat mycket på genom åren. Extra starkt drabbas jag alltid när jag efter ljuvliga sommardagar vid sommarstället i hemtrakten skall packa ihop och återvända till vardagen.

Det är ju ofrånkomligt, och helt nödvändigt, att under en livstid behöva skiljas från platser, människor, jobb, djur, tidsepoker, rutiner och ägodelar. Varför drabbas jag då så ofta av en känsla av att vilja fly när det drar ihop sig till att ”ta avsked”? Och det gäller intressant nog även om något spännande väntar efter avskedet.

Förberedelserna inför långa resor är som en enda lång lektion i att ta avsked. Många, kanske de flesta, resor blir aldrig av då man redan på planeringsstadiet nästan inser hur mycket det kommer att kosta. Inte minst ekonomiskt utan främst känslomässigt. Att bryta invanda rutiner som t e x tandborstning/matrutiner/klädtvätt.

Att släppa trygghet som var man skall sova/få ut pengar/reparera sådant som går sönder/göra sig förstådd. Att släppa kontrollen över sitt boende om det skall husera andra där under tiden man är borta. Att inte veta vad som händer om man drabbas av olycka eller sjukdom. Att inte på lång tid få träffa de människor man älskar.

Under året som gått har vi rensat, sorterat och slängt grejer eftersom vi hoppas på att hyra ut vårt hus medan vi är borta. Det har varit som en enda lång vandring längs ” memory lane”. Så många minnen! Så många tårar! Känner jag mig lättare nu? Nja, men definitivt mera målinriktad och nära och kära har involverats eftersom de fått många frågor om vad som skall sparas.

Nu återstår att göra en mera utförlig riskanalys för att i bästa fall utesluta eller minimera risker och tydliggöra åtgärder. Återstår att hitta villigt försäkringsbolag för riskbenägna äventyrare. Kolla upp alternativ till nödsändare. Vi har sedan tidigare en satellittelefon men överväger en GPS-tracker. Vi skall gå igenom ”Vita Arkivet” för att vara klara över hur vi vill ha det om ”det värsta händer”. Där ingår även att se igenom testamentet. Även här blir anhöriga involverade och medvetandegjorda om risker.

Jag är helt övertygad om att vi behöver öva på konsten att ”säga hej då” eftersom all början har ett slut, även livet. Om man oroar sig ständigt för avskedet förmår man inte njuta av resan så att säga.

En bild kan ljuga mer än tusen ord…

Carola — Sun, 12 Apr 2015 06:12:25 +0000

Så är påsken ohjälpligen över och alla påskfjädrarna som blåst omkring på gården är hopsamlade. Familjens samlade bukett av motorcyklar står nu hopsamlade på garageuppfarten och riktigt tigger om att få bli rastade. Vi som bor här norröver är dock luttrade och vet att bakslag i form av hagel och drivis säkert är i antågande så vi ropar inte riktigt “hej” än.

Jag funderar ofta på fenomenet Facebook, och jag tror inte att jag är ensam över att göra det. Vi tillbringade påskhelgen i stugan i Finlandssvenska skärgården. Det är verkligen “en stuga”, utan el och utan rinnande vatten, längst ut där skogsvägen slutar. När jag hörde kommentarerna om vår vistelse och tittade på bilderna jag lagt ut vill jag komplettera med följande, för att ni skall få en mera sanningsenlig bild av vår påsk:

Det ser ut som en mysig, näringsrik, kulinarisk påskmiddag i stugvärmen med en härlig brasa i bakgrunden. Sanningen är att maten är smaklöst halvfabrikat, tallrikarna är iskalla och kyler maten, den lilla skvätten rödvin är iskall, brasan lyckas inte värma stugan så jag hackar tänder av kyla…och Harry bävar för att äta överhuvudtaget då det ofrånkomligen innebär en tur till utedasset i mörkret.

Det ser ut som att hundarna är i paradiset….vilket de på sätt och vis är nära eftersom de håller på att frysa ihjäl trots filtar på natten. Klart gränsfall till djurplågeri och Athena kommer sannolikt aldrig att förlåta att hon tvingas åka bil över 10 timmar(enkel väg) för att genomlida detta iskalla helvete.

Isen ser ut som en långfärdsskridskoåkares paradis…Ett paradis som kunde ha nåtts onödigt tidigt om en vågat sig ut. Lömska stråk med rutten, sörjig is var strategiskt utspridda där en minst anade.

Den som ser bilden kan lätt förledas att tro att jag är lyckligt lottad som får njuta av vacker gitarrmusik. I själva verket är det andra som får njuta av hans musik medan jag har genomlidit typ 26 år med diverse tortyrinstrument som fiol, mandolin OCH nyckelharpa. Här misshandlar han Bach och det är bara sekunder från att jag skall använda gitarren till brasved för att få slut på eländet och värme för att överleva dagen.

Min helt logiska slutsats av detta är att en skall ta allt som sägs på Facebook med “ett kilo salt” eftersom “en bild ljuger mer än tusen ord…”

Sommar i skärgården

Carola — Mon, 04 Aug 2014 17:54:25 +0000

Det är länge sedan vi varit 3 hela veckor i sommarstugan i den finlandssvenska skärgården. När vi väl slitit hårt tre, fyra dagar var vårt paradis i toppskick.

Då for vi på en “road trip” till Ekenäs och Hangö i södra Finland. Defendern är perfekt för packning och hundar. Harry har tur han som får fira sin födelsedag på olika ställen varje år

Väl tillbaka i stugan anlände sönerna med flickvänner för att delta i Jacobs Dagar och glädja oss under en vecka. Aldrig trodde jag att jag skulle bli så glad över att få hela gänget samlat. Vi passade på att ta ett, kanske sista kort, innan moffa Calles Konditori byter namn en epok går till historien.

En absolut höjdpunkt var att vi deltog i Jakobstads första Pride tåg. 2500 stolta starka människor paraderade för alla människors lika värde.

Vi gläder oss över alla varma soliga dagar och heta nätter och längtar till nästa sommar….och efter att få köra mc

Vårt eget paradis

Carola — Mon, 05 Aug 2013 20:22:09 +0000

Ingen semester är fulländad utan minst ett par veckor vid “villan” i Lepplax/Finland. Efter mc-resan flyttade vi bara över packningen, inklusive hundar och katt, till bilen och styrde kosan norrut. Det känns förunderligt att ha ett eget sommarparadis som bara väntar på att vi skall komma och invadera. Vi hann göra stället tipp/topp tills Herman och Elin kom. De stannade en hel vecka till vår stora glädje. Busterbåten fungerar bra som: dragare, kanalpråm, soldäck, fiskebåt och restaurangbåt. Många är kvällarna med sojakorv efter bastubad. Många kortspel och korsord är lagda/lösta. Världsproblemen är i stort sett lösta…förutom frågan om finlandssvenskans vara eller icke vara då. Den löser vi nästa sommar

Ps! Alla fångade fiskar och fyra hinkar musslor är oskadda och återbördade till sjön Ds.

Påsktuppen är en “hen”!

Carola — Wed, 11 Apr 2012 18:22:13 +0000

Nu är det eviga dilemmat om hur det kommer sig att påsktuppen lägger ägg löst. Tuppen är naturligtvis en “hen”! I Finland där vi firat påsk är det ingen som höjer på ögonbrynen över detta avslöjande. Här har man nämligen ordet “hän” för hon/han så ingen förstår uppståndelsen. Hursomhelst har det slunkit ner ett och annat chokladägg mellan löpturerna och vedhuggningen. Vädret har varit underbart och inbjudit till långa promenader på isen i Lepplax skärgård. Nätterna bjöd på -15c så hundarna bäddades in i filtar till natten. Vi besökte så klart den årliga mc-mässan i Kokkola där jag hittade ett par låga racer-mc-skor för blygsamma 200skr Det känns fortfarande ovant att det “bara” är Harry, jag och hundarna… Väl hemma igen hade våra internationella körkort kommit liksom mitt nya pass. Jag har numera dubbelt medborgarskap Finskt/Svenskt vilket känns lite som en klump i min fosterländska mage. Undrar om jag blir inbjuden till sommarens festligheter i Vänortsparken där nyanlända Svenskar hälsas välkomna? Jag har ju bara bott här typ 25 år :-/ Nåja, nu har jag gjort dagens löptur i ösregn och skall försöka fokusera på krångliga deklarationer, hur jag skall få ihop pengar till en årsförsäkring på S1000rr ( typ 10 000 skr) och sen äntligen få lite vila inför terminens roliga jobb på polisskolan.

Vi har haft en glad påsk!

Carola — Mon, 25 Apr 2011 18:37:08 +0000

Nu är vi hemma igen efter en härlig påskhelg i stugan i Lepplax. En helg i stillhetens tecken…i alla fall enligt vårt mått mätt. All snö var borta men isen låg delvis kvar när vi kom. Vi räfsade hela tomten i väntan på islossningen. Och när vi satt där på bastubron i solen i goda vänners lag då bröt isen loss och for iväg mot fjärden! En magisk stund! Vi hann också med shopping i Jakobstad, mc-mässa i Karleby och ett flertal löpturer. Man kan ju inte bada bastu utan att ha “varit på lenkki” dvs varit ute och sprungit. Jag har hunnit bada i is, issörja och öppet vatten Visst känns det vemodigt att vi inte kommer att vara i stugan i sommar eftersom vi skall ut på äventyr. Men om allt går bra kör vi ner längs “villavägen” i höst igen

Glad påsk!

Carola — Tue, 19 Apr 2011 18:49:40 +0000

Nu är vi packade igen För att fara till stugan och fira en stillsam påsk med bastu, bad i isvak och memma:-) Idag har jag lidit alla h-vetes kval. Föreställ er detta senario: solen strålar från klarblå himmel. Asfalten är torr och sopad. Du sitter i en kvav bil utan AC. En kraftfull racermotorcykel passerar i vänster fil. Du vet att du har en S1000RR stående i ditt kök! Jag får väl susa iväg på kvasten då…..

Härliga dagar i sommarstugan

Carola — Fri, 06 Aug 2010 10:07:42 +0000

Nu är jag och pojkarna hemma i Stöcke igen efter underbara, jobbfyllda dagar vid stugan i Finland. Varje dag har avslutats med en löptur, simning och naturligtvis bastu och sojakorv. Det känns vemodigt att lämna detta paradis men Harry och jag tar oss en tur dit i höst