Klassikern – olmhagen.se

Jag har gjort “En Svensk Klassiker”!

Carola — Tue, 29 Sep 2009 20:31:45 +0000

När pappa dog för exakt ett år sedan lovade jag mig själv att hedra honom på det bästa sätt jag visste. Han var/är den envisaste man jag någonsin träffat och bör därför självklart hedras genom en rejäl uthållighetsprövning. En Svensk Klassiker så klart! Att under ett år (7 månader egentligen) skida Vasaloppet 90km, cykla Vätternrundan 300km, simma Vansbrosimmet 3km och avslutningsvis springa Lidingöloppet 30km kräver definitivt envishet. Dessutom laddade jag inför Vätternrundan genom att springa Stockholm Marathon två veckor innan. Harry har varit min bästa supporter och medtävlande i de flesta tävlingar. Det har varit en inspirerande period i mitt liv. Cykling och simning i öppet vatten kommer jag definitivt att fortsätta med. Skidåkning kommer jag säkerligen inte undan i fortsättningen heller. Jag är övertygad om att pappa log i sin himmel när jag spurtade imål på Lidingö!.

Lidingöloppet 2009

Carola — Sun, 27 Sep 2009 09:23:05 +0000

: Lidingöloppet 2009

Nu är det gjort! Vi har gjort vårt andra Lidingölopp. Vi var överens om att någon måste ha tagit bort några av backarna eftersom det kändes lättare än förra gången. Det var en strålande dag med solsken och lagom värme. Lidingö visade verkligen upp sin bästa sida. På morgonen innan start hade jag en allvarlig diskussion med mitt molande vänsterknä. Knät lovade ta mig runt om jag lovade att vara snäll och låta det vila ordentligt efter loppet. Vi var överns! Visserligen gnölade knät hela vägen varje steg men det höll sitt löfte. Nu är det upp till mig… Harry gjorde som vanligt ett utmärkt lopp med den blygsamma träningsmängd han har bakom sig. Det är verkligen stor skillnad på ett 3 milslopp på Lidingö och en 4,2 mils mara i Stockholm. Lidingöloppet tillåter att man är vid relativt god vigör efter loppet och kan ha en riktigt trevlig kväll i goda vänners lag.

PS! Som ni ser har hemsidan bytt utseende. Vår enastående måg Björn tycker att vi skall hålla oss uppdaterade. Därför har han lagt ner mycket tid på att skräddarsy något passande för oss. TACK! Ds!

Vansbrosimningen 2009

Carola — Mon, 20 Jul 2009 15:12:00 +0000

Äntligen kan jag bryta tystnaden! Harry simmade också Vansbrosimningen! Han som hatar kallt, svart, strömmande vatten! Tre veckor innan loppet sade han: “Ja, ja anmäl mig då!” Han vet verkligen hur han skall överraska sin fru. Eftersom jag vet att han i alla fall kan simma kände jag mig mera orolig över hur han skulle klara den psykiska utmaningen. Efter allt ösregn var alla vattendrag översvämmade och kallare än vanligt. Dagen till ära var det +11c i luften och +15,3c i Vanån! Vi hade det tack och lov varmt och skönt i husbilen när vi på morgonen smorde in oss i ormsalva innan den traditionella grötladdningen. Adrenalinet gjorde att vi inte frös ihjäl i våra korta våtdräkter på väg till starten. Insmorda i ullfett genomförde vi uppvärmningen. Sällan har en uppvärmning behövts så väl. Medsimmare skrattade åt mina röda tånaglar och påstod att jag målat dem för att slippa se när de blir blåa. Hur konstigt det än låter så gick det riktigt bra när startskottet väl gått och vi plaskade iväg. Jag hade hört om vikten av att kunna crawla men såg ingen som klarade av det några längre stunder. När frisimmarna tvingades bröstsimma hann jag lätt i kapp dem. Det kändes riktigt trevligt att simma under alla broar och titta på alla stugor på stränderna. Sista kilometern är det vanligen motströms. Nu var det MOTSTRÖMS så till den milda grad att det var skrattretande. Jag tänkte på Harry och sände stärkande tankar. I mångas ögon kunde jag se paniken växa fram och här och där skrek någon “KRAMP”. Funktionärer jobbade hårt med att ta upp personer som övergick till en blå kulör eller helt enkelt gav upp. När man är van att utöva ansträngande aktiviteter som pågår under många timmar är nästan vilken aktivitet som helst som pågår 60 minuter helt ok. Så även Vansbrosimningen. Jag var tacksam för den lilla pulshöjaren sista kilometern. Skrattade för mig själv över att jag inte ens frös och tänkte att varma “vallningar” kanske är en positiv sida av ett eventuellt klimakterium. Harry då? Jo han gjorde ett strålande lopp! Han focuserade på tekniken och höll sig lugn och positiv. Jag grät av glädje när vi återförenades efter loppet. Vilken killer han är! Nu får vi öka på träningen inför Lidingöloppet! Det blir kul eftersom vi älskar det våldsamt kuperade SM-spåret på Gammlia..

VÄTTERNRUNDAN 2009 300 km cykling

Carola — Mon, 15 Jun 2009 20:30:00 +0000

I helgen uppnådde jag delmål nummer två mot mitt mål att göra en “Svensk klassiker”. Torsdagen började med en känslosam skolavslutning med Herman. Därefter flög jag ner till Fazze i Stockholm och hade en trevlig kväll. På natten kom Harry, Herman och hundarna. De hade min numera väl inkörda, välservade, goda vän “Nishiki” fastspänd på taket. På fredagmorgonen körde vi ner till Motala i hällande ösregn. Vädergudarna var verkligen inte med oss cyklister! Min start gick kl 00.32 på fredagkvällen men det var svårt att koppla av innan. Harry följde mig till starten i den becksvarta fuktiga natten. Till all lycka var det uppehåll just då. En mc-funktionär gav mig råden: Håll dig varm och håll dig borta från klungorna! Kan väl inte vara så svårt tänkte jag…Starten gick och det kändes stort att bli utlotsad ur Motala av två mc-funktionärer. Efter ca 2 mil började regnet piska ner igen. Det blev snabbt blött och kallt. Nu var det verkligen svart och svårt att se något alls. Reflexer från cyklars baklysen reflekterades i mina glasögon och gjorde det omöjligt att se något alls. Det ökade på min fart eftersom jag tvingades cykla förbi alla jag hann i kapp. Det gällde att hålla tungan rätt i mun för att undvika ölburkar som någon smarty slängt ut på vägen. Eventuellt utspringande vildsvin och rådjur vågade jag inte ens tänka på. Fåglarna skrek i buskarna och det gjorde även nyblivna studenter på hemväg genom Gränna vid 5 tiden på morgonen. Jag höll humöret högt och muade glatt åt kossorna jag passerade. Efter 10 mils cykling slog jag på radion för att ha något att sjunga med i. Det kanske låter som om jag var ensam på vägen men jag var i gott sällskap med alla andra typ 14 999 morgonpigga cyklister. Ibland passerades jag av klungor på ca 100 snabbcyklare. Det kändes som expresståg som passerar och jag förstod vad mc-funktionären varnat mig för. Vid varje depå stannade jag och smaskade bullar, banan, potatismos, lasagne och lite medhavd dextrosol eller powerbar. 15 minuter senare var jag lika hungrig igen. Mat har alltid varit ett stort intresse :-)Jag cyklar normalt 25 km på en timme och hade väl räknat med ett något lägre tempo i detta eländesväder. Därför höll jag inte koll på klockan. Döm om min förvåning när jag insåg att jag passerade mållinjen på 12 timmar i stället för 14 som jag tänkt. Harry hann nätt och jämt dit för att ta emot mig medan Jessica, Björn och flickorna inte hann fram. Vätternrundan var en, i det stora hela, positiv uplevelse som jag kan tänka mig att göra om. Inga skavsår, ingen träningsvärk och en rumpa så gott som ny gör Vätternrundan betydligt lättare än ett marathon. I bästa fall kanske Harry köper sig en cykel så att vi kan träna annat än löpning ihop .

Öppet spår – 9 mils äventyr

Carola — Tue, 24 Feb 2009 18:47:00 +0000

Nu har vi gjort det! Vi har skidat 90km från Sälen till Mora. I snöoväder, till stora delar inga spår och klibbsnö som isade fast och gjorde skidorna till platåskor. Inte en blemma, inte ett skavsår och inte nämnvärt ont i kroppen. Vilken logistik! Vilket team vi är! Första äventyret närmare min “Svenska Klassiker”. Det finns vissa saker man måste göra innan man dör. Till den listan har vi nu lagt: Att uppleva den oerhört hisnande känslan av att med starka armar skida in längs upploppet i Mora, närma sig klockstapeln och se de sista skälvande metrarna på storbildsskärmen. Då är tårarna nära! Tårarna var också nära när vi dagen innan fick se Annie Seel “mc-prinsessan” glida in över mållinjen då hon gjort sin första tjejvasa. Hon är ingen prinsessa. Hon är en drottning! Nu drar det igång med löpträning varvat med cykling och simning. Jag längtar redan!
Ps! Vi har tjorv med hemsidan och kan tyvärr inte delge er några bilder. Förhoppningen är att reda ut det eller göra en “Sverker Olofsson” och slänga datorn i soptunnan:-).