$\"Visa$ <\/a><\/p>\n

Visa fullständigt album<\/a><\/div>\n<\/div>\n

Jag vill b\u00f6rja med att s\u00e4ga att vi k\u00e4nner oss oerh\u00f6rt lyckligt lottade som har f\u00e5tt m\u00f6jligheten att g\u00f6ra ytterligare en \u201cOnce in a lifetime-resa\u201d! N\u00e4r vi k\u00f6rde genom Afrika t\u00e4nkte vi att det var RESAN. N\u00e4r vi gjorde Sydamerika t\u00e4nkte vi det samma och nu vet vi inte vad vi skall tro. Tredje g\u00e5ngen gillt eller\u2026 Nu n\u00e4r vi l\u00e4ser och ser filmer fr\u00e5n andras mc-\u00e4ventyrsresor f\u00f6rst\u00e5r vi b\u00e4ttre hur \u201cstor\u201d v\u00e5ra resor varit. M\u00e5nga \u00e4r de som \u00e4r unga och starka, har f\u00f6ljebilar och definitivt inget barn med sig \ud83d\ude42 Direkt n\u00e4r vi kom hem i augusti b\u00f6rjade vi jobba och plugga. M\u00e5nga var fr\u00e5gorna som st\u00e4lldes om v\u00e5rt \u00e4ventyr. Inte minst under kv\u00e4llen vi var inbjudna till \u201cTwo Wheels\u201d f\u00f6r att ber\u00e4tta och visa bilder. Svar har inte alls varit enkelt att ge. V\u00e5r resa delades upp i s\u00e5 m\u00e5nga delm\u00e5l den h\u00e4r g\u00e5ngen. Att \u00f6verleva Centralamerika k\u00e4ndes som en bragd i sig. Otyggheten som det \u00e4r att st\u00e4ndigt vara potentiell m\u00e5ltavla f\u00f6r maffia, alla d\u00f6da djur och alla gigantiska sopberg \u00e4r t\u00e4rande och ger smolk i b\u00e4garen n\u00e4r man vill njuta av l\u00e4ndernas sk\u00f6nhet och vanliga m\u00e4nniskors v\u00e4nlighet. Att Mexico var s\u00e5 stort hade vi inte kunnat f\u00f6rst\u00e5 innan vi v\u00e4l var d\u00e4r. V\u00e5ra f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 USA och Canada var obefintliga och vi hade aldrig haft n\u00e5gon l\u00e4ngtan efter att utforska dessa l\u00e4nder innan vi for. M\u00e5nga stora st\u00e4der hann vi bes\u00f6ka och vi hade inte velat vara utan den upplevelsen. Herman hade kanske mest beh\u00e5llning av storstadsbes\u00f6ken. N\u00e4r vi v\u00e4l n\u00e5dde s\u00e5 l\u00e5ngt norrut som till British Columbia \u00f6verv\u00e4ldigades vi av det fantastiska djurlivet och den storslagna naturen. Vi var \u201chemma\u201d! M\u00e5nga av v\u00e5ra v\u00e4nner tyckte att det var en on\u00f6digt l\u00e5ng omv\u00e4g f\u00f6r att komma till kylig \u00f6demark d\u00e4r det var l\u00e5ngt mellan byar, bensin och aff\u00e4rer\u2026men vi trivdes och h\u00f6jdpunkten var att besegra den \u00f6k\u00e4nda \u201cDalton Highway\u201d. Vi k\u00f6rde sammanlagt 19 300km och k\u00e4nde samma gl\u00e4dje varje dag vi packade p\u00e5 v\u00e5ra hojar och styrde mot nya m\u00e5l. K\u00e4nslan av att ha allt det n\u00f6dv\u00e4ndiga med sig i bagaget, \u00e4lskade v\u00e4nner bredvid och \u00e4ventyr i sikte \u00e4r obetalbar. Och n\u00e4r i livet f\u00e5r man annars 8 timmars kontemplation varje dag? Vi har nu varit hemma drygt en m\u00e5nad. Ig\u00e5r kv\u00e4ll kom vi fram till att det nu k\u00e4nns som att vi skulle kunna ge oss ut igen. Harry och jag d\u00e5 vill s\u00e4ga \ud83d\ude42 Nu kan vi f\u00f6rvisso kosta p\u00e5 oss att njuta av vetskapen att vi kommer att fara tillbaka till Alaska n\u00e4sta sommar. Vi beh\u00f6ver inte g\u00f6ra n\u00e5gra st\u00f6rre efterforskningar, inga dyra \u201cCarnet de passage\u201d och inga som helst vaccinationer \ud83d\ude42 Tills dess njuter vi av vardagslivets \u00e4ventyr med barn, barnbarn, jobb, motorcyklar, plockande och byggande hemma och naturligtvis v\u00e5ra \u00e4lskade rottweilers och v\u00e5r \u201cgammkisse\u201d. Livet \u00e4r i sig ett \u00e4ventyr v\u00e4rt att uppleva! Tack!<\/p>\n

.<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"