![\"\"](\"http:\/\/www.olmhagen.se\/wp-content\/uploads\/img_6273.jpg\")
<\/a>\nS\u00f6nerna Oskar och Herman \u00e4r uppv\u00e4xta med f\u00f6r\u00e4ldrar som har sprungit gata upp och gata ner, i ur och skur. De har f\u00e5tt f\u00f6lja med p\u00e5 o\u00e4ndliga l\u00f6prundor i barnvagn, i pulka och trampandes i sitt anletes svett p\u00e5 sm\u00e5 cyklar. De har f\u00e5tt st\u00e5 ut med bybornas sk\u00e4mt om “mamma som kommer springande f\u00f6rst och sedan pappa 50m efter” och “era f\u00f6r\u00e4ldrar n\u00f6ter upp era hundar”. De har st\u00e5tt huttrande och hungriga l\u00e4ngs Stockholms gator f\u00f6r att se oss svettiga och st\u00f6nande 1 minut. Inte konstigt att de v\u00e4nligt men best\u00e4mt h\u00e5llit sig undan l\u00f6pning under hela sin uppv\u00e4xt! \u00c4nda tills i fjol n\u00e4r Oskar och hans Hanna \u00f6verraskade oss med att springa Liding\u00f6loppet. Oskars f\u00f6rsta kommentar efter m\u00e5lg\u00e5ng var “Mamma! Varf\u00f6r har du inte sagt hur j\u00e4vligt det \u00e4r!”. <\/p>\n
<\/a>
\nVi t\u00e4nkte att nu blir det nog inget mera l\u00e5nglopp. Men ack vad fel vi hade. Han och hans kompis Leon hade obem\u00e4rkt, rent av i l\u00f6nndom skulle jag vilja p\u00e5st\u00e5, anm\u00e4lt sig till Berlin Marathon! N\u00e4r vi sprang v\u00e5r 13:e Stockholm Marathon i somras var Oskar och m\u00e5gen Bj\u00f6rn tappra supporters l\u00e4ngs banan. Jag vill g\u00e4rna t\u00e4nka att de blev peppade. S\u00e5 n\u00e4r Oskar och Leon stod p\u00e5 startlinjen i Berlin var vi s\u00e5klart p\u00e5 plats. Det var stort! Det var k\u00e4nslosamt! Det var l\u00e5ngt att g\u00e5 f\u00f6r oss tappra supporters. Men de genomf\u00f6rde sitt livs \u00e4ventyr! Sitt f\u00f6rsta marathon! Oskars f\u00f6rsta ord efter loppet var:”Det var en l\u00e5ng dag!” <\/p>\n