När pappa dog för exakt ett år sedan lovade jag mig själv att hedra honom på det bästa sätt jag visste. Han var/är den envisaste man jag någonsin träffat och bör därför självklart hedras genom en rejäl uthållighetsprövning. En Svensk Klassiker så klart! Att under ett år (7 månader egentligen) skida Vasaloppet 90km, cykla Vätternrundan 300km, simma Vansbrosimmet 3km och avslutningsvis springa Lidingöloppet 30km kräver definitivt envishet. Dessutom laddade jag inför Vätternrundan genom att springa Stockholm Marathon två veckor innan. Harry har varit min bästa supporter och medtävlande i de flesta tävlingar. Det har varit en inspirerande period i mitt liv. Cykling och simning i öppet vatten kommer jag definitivt att fortsätta med. Skidåkning kommer jag säkerligen inte undan i fortsättningen heller. Jag är övertygad om att pappa log i sin himmel när jag spurtade imål på Lidingö!

Nu är det gjort! Vi har gjort vårt andra Lidingölopp. Vi var överens om att någon måste ha tagit bort några av backarna eftersom det kändes lättare än förra gången. Det var en strålande dag med solsken och lagom värme. Lidingö visade verkligen upp sin bästa sida. På morgonen innan start hade jag en allvarlig diskussion med mitt molande vänsterknä. Knät lovade ta mig runt om jag lovade att vara snäll och låta det vila ordentligt efter loppet. Vi var överns! Visserligen gnölade knät hela vägen varje steg men det höll sitt löfte. Nu är det upp till mig… Harry gjorde som vanligt ett utmärkt lopp med den blygsamma träningsmängd han har bakom sig. Det är verkligen stor skillnad på ett 3 milslopp på Lidingö och en 4,2 mils mara i Stockholm. Lidingöloppet tillåter att man är vid relativt god vigör efter loppet och kan ha en riktigt trevlig kväll i goda vänners lag.
PS! Som ni ser har hemsidan bytt utseende. Vår enastående måg Björn tycker att vi skall hålla oss uppdaterade. Därför har han lagt ner mycket tid på att skräddarsy något passande för oss. TACK! Ds!

Tänk att man kan ha så trevligt på väg till jobbet! Vi är ett gäng på “Råd och stöd” som deltar i en tävling där man skall cykla till/från jobbet och i jobbet så mycket som möjligt under en månad. Vårt lag heter “Medvindarna” och ligger på en stadig tredje plats. Därför var det självklart att Bettan och jag skulle passa på att cykla, åtminstone halva sträckan d v s till Vindeln, när vi skulle till Lycksele på planeringsdagar. Vi startade i ottan när det ännu var mörkt. Våra leenden lyste säkert som pannlampor mot alla morgontrötta pendlare. Bettan gjorde ett strålande jobb trots att hon plågat sig med GI kost “fel väg” och alltså inte hade “något att ta av”. Jag som vräker i mig fullkornspasta är som en laddad kanonkula
dvs rund och go. Efter idogt jobb hade vi en trevlig kväll på hotellet med löpning på bandet före bubbelpool, bastu och en god middag. Idag laddade vi för hemfärden under tiden som vi försökte koncentrera oss på jobbet. Solen sken från en klarblå himmel och det blåste medvind. Vi susade mot Umeå på en rekordtid. Just då kändes livet helt enkelt underbart!