Umeå 2003-05-01 av Carola

Mc intresset väcks.

Mc intresset har funnits med så länge jag kan minnas. Visserligen med ett par månaders inhopp som misslyckad raggare men det lämnade inga bestående men. Killar och motorcyklar har passerat. När man, som jag, växte upp i finlandssvenska Jakobstad var det vanligt att killarna bodde hemma så länge som möjligt d v s tills de hunnit köpa en ny mc. Att vi tjejer skulle slänga bort pengar på något så vansinnigt var helt otänkbart. Vi förväntades spara till hem och barn. Hade vi tur kunde vi tigga oss till att åka med. Annars fick vi snällt vänta tills killarna kom tillbaka. I timtal fick vi sedan sitta på någon oljig pall i garaget och lyssna på deras berättelser om tuffa turer på kurviga vägar. Behöver jag säga att det var motorcyklarna jag saknade när killarna försvann eller att jag känner mig ”snuvad på konfekten”?

Jag visste att Harry var ”den rätte” när han efter bara några månader insåg min heta längtan efter en mc. När han dessutom var beredd att sälja allt av värde för att jag skulle ha råd att köpa en egen mc visste jag att han definitivt var mannen i mitt liv. När han friade sade jag självklart ja. Det dröjde inte länge förrän lyckan var total och jag kunde köra hemåt på min första egna mc, en Yamaha RD 350. Priset var överkomligt så Harry slapp sälja sina älskade gitarrer.
Många mil, två söner och något år senare överraskade Harry mig med att köpa en egen mc, en Suzuki GSX 750 F. Jag tyckte minsann att han stod och log förälskat i garaget. När Oskar var 1,5 år fick han åka kortare turer fram på RD´n med mig. När sedan son nummer två var på väg och magen växte fick han flytta bak. Eftersom Herman föddes i mars påverkade det inte mc säsongen nämnvärt. Sedan var det bara att vänta tills minstingen skulle bli stor nog att klara en längre resa. Tre år visade sig vara en lämplig ålder. Den första lyckade testturen gick till Öland med färja över till Åbo och sedan upp längs finska kusten till Jakobstad.

Idén om en långresa
Vi har alltid varit eniga i det mesta, så även i våra resplaner. Att vi en vacker dag skulle göra en längre resa med motorcyklar var vi helt övertygade om. Vart resan skulle gå avgjordes då Harrys dotter, min bonusdotter, Jessica gjorde sin lärarpraktik i Namibia i Africa. Väl hemma igen var hon fylld av alla möten och upplevelser. När hon så hittade en bok om en dansk familj som reste med motorcyklar genom Africa köpte hon den till oss. Efter att ha läst den och blivit helt betagna var saken klar. Africa skulle det bli! Nu återstod att vänta och göda upp barnen till tåliga mc kompisar. Under åren som gått sedan dess har motorcyklar avlöst varandra. Många resor har det blivit. Allt eftersom har sopsäckar och campingtillbehör bytts ut mot nya praktiska attiraljer. Självklart har pojkarna alltid följt med. Att bo i tält, slippa tvätta sig jämt och ständigt, själv välja om man skall diska eller äta ur skitig tallrik, tvätta kläder eller lukta illa är en frihet vi njuter mycket av. Det är oerhört hälsosamt att inte alltid ha ett överflöd av allting. Det är lätt att man tar den materiella tryggheten för given och man blir bortskämd och inrutad. Vi har hela tiden velat visa att barn inte är något hinder och att det inte behöver vara så dyrt som det beskrivs i diverse tidningar att resa med mc. Vid det här laget har vi hunnit parkera utanför Franz Kafkas födelseplats i Prag, hisnat över utsikten från Eifeltornet i Pris och känt doften av mandelblom på Napoleons Corsika.

 

Startskottet går
När vi såg att Anette Bovin, från ”Packat och klart” ni vet, skulle berätta om sin resa i Africa fanns vi givetvis i salongen. Efter att ha hört hennes inspirerande berättelse insåg vi att startskottet hade gått. En hektisk tid följde. Hur länge har vi möjlighet att stanna borta? Hur gör man för att klara en sådan resa rent ekonomiskt? Vi satte oss ned och gjorde en lista på alla sparförslag utan att vara allt för nitiska. En ekonomisk rådgivare på banken hjälpte till att sanera och planera. Att hon var mc intresserad bidrog säkerligen till hennes goda förslag. Att mäklaren som kom för att värdera vårt hus förundrades över att vi hade motorcyklarna i köket över vintern kanske också hade en viss positiv effekt. Upptäckten av möjligheten att på ett enkelt sätt sälja och köpa på ”Blocket” var en revolution. I ett nafs hade vi sålt Volvo V70, Suzuki DR 650 och ungarnas Yamaha PW 80. Dessutom köpte vi en billigare bil av trevliga människor som lovade följa våra förehavanden med stort intresse. Med viss vånda bestämde sig Harry för att byta in sin Yamaha FJR 1300. Själv hade jag inga som helst planer på att göra mig av med min Yamaha YZF 1000R. Det skulle vara som att slita hjärtat ur kroppen på mig. Lyckligtvis har jag en förstående familj så ingen pressade mig. Nu när vi fått loss en del kapital vidtar funderingar av mera trevlig karaktär. Vilka motorcyklar bör vi lämpligen införskaffa för ändamålet? Vilken utrustning behöver vi? Hur vaccinerar man sig? Frågorna verkar aldrig sina.

Vi ses på vägarna! /// Carola.

You may also like...

Leave a Reply