Vi har gjort “en 180°”
Vilken kväll! Jag älskar när vi verkligen “är nära”. Observera att jag nu talar om själarnas närhet :-). Vi har på varsitt håll grubblat på detta med Sverige-Tibet. Under överskådlig tid känns det helt enkelt livsfarligt att passera alla länder på väg ner. Att transportera cyklarna någonstans ditåt känns också sådär. För att klara hög höjd och svåra övergångar krävs att man är i god form. Lägg till att både Harry och jag dras med vad man kan kalla “sviktande hälsa” så kan var och en inse det vågade i en sådan resa. Vi har gjort det vi är bäst på. Helt enkelt: väntat, funderat var för sig, satt oss ner, räknat till 10 och sagt vad var och en helst av allt vill göra när alla risker och glädjeämnen är sammanräknade. Gissa vad det blev! Jo, ALASKA :-D.
Även om vi varit i Anchorage, och sett stora delar av Alaska, två gånger tidigare är det det ställe i världen som vi båda längtar tillbaka till. Vi känner att vi har mycket outforskat ännu. Mexiko passerade vi ju förra gången men även där finns mycket mera att uppleva. Hwy 1 går inte av för hackor heller:-).
Planen är att “stora” motorcyklarna mellan resorna, för att slippa transport till Sverige, och åka tillbaka varje år till nya mål. Nu börjar en ny och spännande planering…
Jag tar tillfället i akt och tackar Harry för årets morsdagspresent, som inte var kedjesprej, utan valbar mc-tur till valbar stad med övernattning på valbart hotell. Det blev Luleå och en toppenhelg! Tack Harry!
PS! Än så länge står planerna för sommarens “väst-öst Europa mc-Tour” fast. DS.
