(Adven)Ture korsar polcirkeln…
Under fyra skrattfyllda, utmanande, knottiga och matfyllda dagar har vi varit ute på äventyr tillsammans med Ture. Vi har rullat 900 km utan några som helst problem och som sig bör klistrat vår sticker på skylten vid polcirkeln.
I en intervju i en finsk tidning beskriver Harri Kinnunen Ural sidovagnskörning på detta underbart typiskt finska, krassa sätt: ”Att köra Ural är inte en hobby utan mera som en kampsport. Vad som helst kan hända, men så är det ju i livet. Det går inte alltid bra. Ibland är det motgångar men också roligt.” Nu är ju hans Ural från samma årgång som undertecknad dvs 1965 och kan inte riktigt jämföras med vår uppdaterade Ture, men det ligger onekligen något i det han säger om ”kampsport”. Vi misstänker, och hoppas, att våra armmuskler kommer att anta oanade proportioner. Det är spännande vara ute med Ture eftersom han kommer med nya överraskningar och har egna idéer som vi inte har någon aning om.
Vi kör kortare sträckor per dag vilket ger mera tid för att promenera, utforska, äta gott och framför allt träffa trevliga mc-äventyrarvänner.
I Luleå kunde vi tillbringa en helkväll med vår vän ”Orvarofsweden”.
Vi träffades 2011 i Alaska och har hållit kontakten sedan dess. Mc-äventyrare har ett starkt nätverk som sträcker sig över tid och över kontinenter. Vi stöttar och hjälper varandra och delar med oss av historier från spännande resor.
Vi träffas när vi kan och sociala medier har gjort att information kan delas snabbt. Ibland räddar det liv och ibland leder det till en trevlig utekväll.
Vi åker hem med glatt humör….en måste ju hem för att kunna åka iväg bort igen.
