olmhagen.se

Vilken tur att jag inte hunnit byta till sommardäck på bilen ännu och att batteriet i S1000RR tvärdog i söndags. Trots ständig uppladdning hela vintern bestämde sig batteriet för att lägga av på mc-parkeringen på torget! Av alla ställen! Jag var tvungen att åka med Harry hem för att hämta bilbatteri och startkablar…och jag som verkligen tycker illa om att åka bakpå! Nu har jag fått mitt nya kopplings- och bromshandtag. Ursnygga! Jag har också shoppat loss på ny sadel både för chaufför och, i värsta fall, passagerare. I stället för vårkläder tänkte jag Nu när det utlovas snö behöver jag ju bara långkallingar i alla fall. Och löparkläder så klart. I helgen skall det visa sig om Stockholm Marathon kommer att bli en dröm eller en riktig “mara”. Det längsta träningsloppet på 31km skall klaras av. Håll tummarna att vi inte behöver broddar

Jovars, mycket pappersarbete är det innan man kommer iväg! I veckan har vi ansökt om visum till USA via ESTA. Enkelt förvisso, men det gäller att hålla tungan rätt i mun så man inte råkar kryssa i att man är terrorist eller sysslar med barnarov. Definitivt svårare och en riktig utmaning är att ansöka om försäkring i USA. Då man vet att det är en lukrativ marknad att stämma folk för minsta lilla så gäller det att man kryssar i rätt rutor även här. Vi anlitar “Berglund Insurance” som förra sommaren. Försäkringsbegreppen är många och man kan aldrig vara riktigt säker på om det blev rätt förrän man drabbas av något…vilket man ju hoppas slippa. Jag har mailat firman där motorcyklarna är “storade” för att vara säker på att nya däck är monterade när vi kommer. “Cordland” är kontaktade och nytt kontantkort till satellittelefonen kom idag. Puh! Harry säger att han har kontakt med Rolf Darshed på “Tellus Shipping” och att det kommer att ordna sig med båtfrakten från New York. Det gäller bara att hitta rätt pir Pärmarna med viktiga papper, biljetter, kopior på pass, körkort och registreringsbevis fylls sakta men säkert på. Det pirrar i magen och känns bra! Träningen inför Stockholm Marathon går väl så där. Milen sitter och konditionen är ok men för våra kroppar finns mycket i övrigt att önska. Harrys fot knorrar över belastningen och blodtrycket är misstänkt högt. Jag är nyss hemkommen från sjukgymnasten som påstår att jag har en inflammerad slemsäck i skinkan och en i ljumsken. Tillsammans med mitt slitna blygdben blir det rena massakern Väntar nu på tid till specialist som kan sticka långa nålar med kortison på kritiska ställen. Eftersom sjukgymnasten tyckte att laserbehandlingen skulle få verka fick jag löpförbud ikväll. Jag tror att jag skall ha en bokstund med Stephen King…det var länge sedan…

Nu är det eviga dilemmat om hur det kommer sig att påsktuppen lägger ägg löst. Tuppen är naturligtvis en “hen”! I Finland där vi firat påsk är det ingen som höjer på ögonbrynen över detta avslöjande. Här har man nämligen ordet “hän” för hon/han så ingen förstår uppståndelsen. Hursomhelst har det slunkit ner ett och annat chokladägg mellan löpturerna och vedhuggningen. Vädret har varit underbart och inbjudit till långa promenader på isen i Lepplax skärgård. Nätterna bjöd på -15c så hundarna bäddades in i filtar till natten. Vi besökte så klart den årliga mc-mässan i Kokkola där jag hittade ett par låga racer-mc-skor för blygsamma 200skr Det känns fortfarande ovant att det “bara” är Harry, jag och hundarna… Väl hemma igen hade våra internationella körkort kommit liksom mitt nya pass. Jag har numera dubbelt medborgarskap Finskt/Svenskt vilket känns lite som en klump i min fosterländska mage. Undrar om jag blir inbjuden till sommarens festligheter i Vänortsparken där nyanlända Svenskar hälsas välkomna? Jag har ju bara bott här typ 25 år :-/ Nåja, nu har jag gjort dagens löptur i ösregn och skall försöka fokusera på krångliga deklarationer, hur jag skall få ihop pengar till en årsförsäkring på S1000rr ( typ 10 000 skr) och sen äntligen få lite vila inför terminens roliga jobb på polisskolan.

…att släppa ut älsklingen ur köket! Att vara en S1000RR och stå stilla så länge måste vara plågsamt! Snart är uppfarten från huset inte längre en isbana. Det säkraste vårtecknet är att Northbike hade mc-mässa hela helgen. Jag var i trängande behov av en ny hjälm och hittade tack och lov en direkt. Hjälmar blir ens bästa vän strax innan de börjar lukta disktrasa men i början klämmer de och känns ovana. I går morse kl 7 var vi klarvakna och gjorde en “att-göra-lista” inför resan. Det känns som en förhållandevis odramatisk resa jämfört med de tidigare även om vi skall korsa en annan kontinent. Det är som skillnaden mellan ett Lidingölopp och ett marathon. Lidingöloppet slutar när marathon börjar för “ansträngningen” står i relation till tiden man är ute. Nu skall vi ju bara vara ute 5 veckor så vi hinner inte ens svälta ihjäl. Hur som helst så blev listan ändå en A4 sida lång. Det mesta behöver ske under april/maj månad. Det blir tydligen en händelserik vår I fredags prövade jag springa ett kortare pass trots att det fortfarande bubblar i lungor och bihålor. Det gick “så där” men jag mådde i alla fall bra psykiskt. Prövade igen igår och det gick att springa i vanligt tempo utan att det kändes illa. I dag gick det riktigt ok att springa en mil längs leriga vägar så nu finns det hopp Harry har faktiskt också kommit igång med löpning. Annars brukar han ju “vila sig i form” till marathon. Nu längtar jag mest efter att få ta fram båda mina racercyklar! Det har sin tjusning att trampa fram svetten på min Nishiki också

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Innan bläcket torkat på köpekontraktet för min skoter hade Herman lyckats sälja sin! Inte för inte som tonåringar räknas som tillfälligt sinnesförvirrade. Planen om Umeå-Hemavan kvarstår med tidsperspektivet är osäkert. Så varmt som det är nu töar snö och is och omöjliggör en resa under påsken. Intressant är att Harry nu börjat visa intresse för projektet. Och en viktig framtida förutsättning är att Herman faktiskt gjorde, och klarade, den skriftliga delen av skoterprovet i kväll Under veckan som gått har det blivit klart att Tellus Shipping, än en gång, kommer att få den stora äran att arrangera hemtransport av våra motorcyklar. Cyklarna kommer att åka båt från New York till Göteborg och vi kommer att köra hem dem själv därifrån. En stor händelse i Umeå har varit att mc-affären Two Wheels har blivit Northbike. I lördags var det högtidlig öppning för inbjudna och på kvällen VIP fest i isbaren på Teatercafe’t. En mycket trevlig dag med många trevliga möten med mc-entusiaster. Ett stort TACK till Janne och Jonas! Under veckan som gått har jag fått svar på den röntgen jag gjorde av mina höftkulor och SI leder. Enligt svaret är det inget fel på “kulorna” Den förslitning som kan ses på plåtarna indikerar att jag definitivt inte har “suttit med benen i kors” och således måste ha haft ofantligt kul Tur är det för nu är jag/vi inne i en period då jag/vi nöter isgata och asfalt många mil per vecka som förberedelse inför Stockholm Marathon. Man kan säga att vi sover gott om natten…

Yihoo! Nu är det klart! Jag är ägare till en maskin som kommer att göra kommande vintrar till något att längta efter och långturen till Hemavan möjlig att genomföra. Underverket heter Yamaha Apex XTX av årets modell och är mörk som synden liksom mina andra fordon. Premiärturen var en spännande upplevelse. Jag höll på att ramma uthusväggen när jag flög över en stor snöhög och inte visste att det näranog var ett flygplan jag köpt Oskar och Herman tillbringar helgen med att ta skoterkort. Jag blir varm i hjärtat över att de gör något tillsammans och kallsvettig när jag tänker på att de sedan lagligt kan grensla mitt “flygplan”. Men roligt har vi…

Vilken händelserik helg vi haft! Efter en stillsam fredagkväll, då enda höjdpunkten var att vi lyckades köra hem en överförfriskad man som var borttappad, steg vi upp tidigt på lördag för ett snöskottarpass. Spänningen steg när vi sen äntrade Yamaha affären för att titta på, och provköra, min eventuellt nya skoter Apex XTX 2012. Det var ett sant nöje att köra den; servo, back och allt “sylt” man kan tänka sig på en skoter Både Herman och Harry intog en positiv inställning. Efter en massa provande av kläder, hjälmar och tankväskor var vi nöjda och ännu mera förväntansfulla inför resan mellan Umeå-Hemavan som Herman och jag planerar. Det har varit klass 2 varning här i Umetrakten och det har minsann märkts! Igår kväll var Oskar och Hanna här på middag och Melodifestival. Vi körde hem dem vid midnatt och då var vi oerhört tacksamma över att ha Defendern. Idag har vi ägnat all tid åt snöskottning. Jag väljer att bedöma det som terapi eftersom jag till stor del befunnit mig på uthustaket och även hoppade därifrån. Nu börjar det bli svårt att hävda att jag är höjdrädd …

Om man kan åka långt med mc måste man kunna göra det med snöskoter också! På min “måste-göra-lista” finns att åka skoter Umeå-Hemavan/Tärnaby. I dag hade jag tur, fast det var otur för Herman. Han var sjuk så jag måste “rasta” hans skoter i vårvintersolen. Då väcks genast en lust att packa ryggan och köra LÅNGT! Det skulle innebära att jag behöver byta in en mc mot en skoter. Tja, varför inte? Planer snurrar i huvudet medan kaffepannan puttrar och Harry tränar hundarna att gå i skaklar med pulka bakom. Det blir nog en händelserik vår…

Vi har genom åren lärt oss att det är smart att ha färdiga visitkort med oss på resorna. Vi kan inte bokstavera så att någon begriper och det känns lite kul och planerat att ha färdiga kort att ge till trevliga människor man möter. När man beställer korten kan man, till en billig peng, beställa t-shirts och klistermärken också. Det kan jag ju så klart inte motstå. I går kom årets variant. En variant som framkallade ett visst vemod. Det är första resan utan något barn bakpå. Det innebär att det bara är vi på bilderna. Känns som att vi “peakat” och obönhörligt är på väg nedåt. Tror ni man kan hoppas på någon slags “pånyttfödelse” eller…

I kväll har jag jobbat stenhårt med att boka alla biljetter inför sommaren. Det kräver sin kvinna att pussla ihop allt så billigt som möjligt, rätt tid och med olika avreseorter och stop. Nu är utresa till Alaska säkrat liksom hemfärd från New York. Jag lyckades med allt utom med att få oss från Stockholm när vi kommer hem. Ett tag hade vi en plan på att köra “racerhojarna” ner till Stockholm när vi far, lämna dem där, och sedan köra upp dem på hemväg. Troligen kommer vi att ha för mycket packning för “finhojarna” så vi slopade den idéen…fast tänk om Jag ville så gärna stanna några dagar på Island i Reykjavik på hemvägen. Harry var onödigt motsträvig tycker jag. Speciellt eftersom det blev ett intressant misstag förra gången han var där. Om jag inte missminner mig helt så ringde han hem och berättade att det blivit något fel med bokningen så han och hans kvinnliga kollega hade fått bröllopssviten…med jakuzzi och allt! Till mig sade han att det bara regnade, blåste och var dyrt där! Nåja, efter den sedvanliga fördröjningen godkände han ett litet äventyrsstop i Reykjavik. För att komma i “äventyrsform” skidar jag mest varje dag nu då vi har snö i överflöd. Min rygg och höft tog tydligen onödigt mycket stryk i somras. Efter diverse stapplande på krycka känns skidåkning som balsam. Den sedvanliga nyktra perioden mellan nyår och Stockholm marathon gör sitt till för att vi skall komma i form. Harry besöker sin unga trevliga doktor väldigt mycket just nu så förhoppningen är att hon skall få fart på honom i tid till loppet Vi längtar efter vårsolen och de riktigt långa löpturerna! Det är lite som får igång en som när asfalten tinar fram