Mission Completed !

Nu är det här äventyrets sista körsträcka körd! Sista färden gick till BMW handlaren i Anchorage där motorcyklar och diverse packning skall förvaras tills vi kommer igen nästa sommar. Som alltid känns det vemodigt fast ändå lite segervisst. Vi har gjort vad vi föresatt oss. Vi har jobbat som ett team för att lyckas. Vi har blivit mera och mera samspelta allt eftersom tiden gått. Herman som har varit hänvisad till oss dygnet runt i tre hela månader har klarat utmaningen med ära! Han är en riktigt kul typ och nu har vi kommit överens om att han aldrig skall flytta hemifrån 😉 Nästa sommar blir det bara Harry och jag som far iväg. På många sätt är det lättare att resa med en 5-åring än en 15-åring. Jag som har kört bakom Harry och Herman har kunnat se hur Herman växt allt eftersom. På slutet satt han som en gökunge bakom Harry 🙂 Varken BMW´n eller XT´n kan klara både packning och en fullväxt unge och gladast över det är nog Herman. Han har faktiskt åkt bakpå jorden runt 1½ varv så lite less kan han ju få vara. Han har dock ALDRIG gnällt eller klagat när det varit dags att åka iväg! Hans krav på livet är inte överdrivet stora. Han tycker att det skall bli skönt att dricka kallt, gott vatten ur kranen och att få en rullpizza på torget när han kommer hem. Harry tycker att det skall bli skönt att komma hem och koka sitt eget kaffe och ta tag i och slutföra sådant som är påbörjat. Själv längtar jag efter tystnaden och att få vara själv utan att hela tiden vara omgiven av andra. I dag, den sista dagen i Alaska/Anchorage, har vi varit på shoppingrunda. Harry har ekiperat sin inför långa promenader med hundarna och jag har köpt papper och penna som man kan skriva med i fukt och ett tätt fodral till. Under alla resor skriver jag nämligen dagbok. Den brukar jag förvara i en plastpåse eftersom erfarenheten lärt mig att ALLT blir blött när man reser med mc. Vi tog bussen ut till aircargo terminalen och hämtade mina Haglöfsbyxor som den trevlige killen på campingen i Homer sänt med flyg till Anchorage. Tänk att det finns människor som gör lite mer än vad som förväntas av dem. Visst är det så vi alla vill bli bemötta 🙂 Det är roligt att åka buss för då träffar man så många vanliga människor/eskimåer som gärna delar med sig av sina liv. I kväll, när allt är packat och klart, skall vi gå till en mexikansk restaurang och äta “quesadilla med spenatfyllning och ris med pico de gallo”. Vi skall sitta ner tillsammans och sammanfatta våra upplevelser under dessa tre månader. Jag är säker på att det blir en hel del skratt och en hel del tårar…för sådant är ju livet 🙂

Skrivet av en Carola som förbereder sig på att avsluta ett äventyr till förmån för andra äventyr som vardagen hemma i Sverige kommer att erbjuda.

Ps! Ett stort tack till alla er som på ett eller annat sätt har följt med på vårt äventyr genom facebook eller/och på hemsidan/bloggen. Era uppmuntrande och “peppande” kommentarer har betytt mycket väldigt mycket för oss! Jag kommer, som efter tidigare äventyr, att göra en sammanfattning när vi “landat” i Stöcke och hunnit smälta intrycken lite. Sen fortsätter jag min vana trogen att skriva om sådant som intresserar oss nämligen: motorcyklar, resor och träning. Ds.

.

You may also like...

4 Responses

  1. Carina says:

    Åh, vad rörd jag blir av det du skriver Carola. Jag kommer vara ett stort fan av din första bok, för den måste komma! Ja, det har varit omtumlande och fantastiskt att hänga med er på resan men endå här hemma i tryggheten. Du har varit fantastiskt duktig på att “hålla kontakt” via facebook och hemsidan. Det har varit ovärdeligt skönt för oss oroliga… Tack för att ni lär oss så mycke om världen, du skriver och beskriver så man nästan kan känna dofterna. Nu längtar vi bara efter att få krama om er! Vi är i Stockholm i helgen, kanske ses vi på Arlanda? VÄLKOMNA HEM, vi har saknat er! Puss och kram Carina och Ulf

  2. Marie W says:

    Tack själv för att vi får följa med er på äventyr!

  3. Beth says:

    It was wonderful to meet you and your family in Hope Alaska! I have been reading your webpage all day, going backwards :). Hope was our favorite place in Alaska, and part of the reason was meeting interesting and inspiring people like you! ‘Hope’ you are home safe….and have another great adventure next summer!

  4. Derrik says:

    Hallo!

    Bra jobbat alla tre, det har som vanligt varit mycket trevligt att få hänga med er på erat äventyr och jag misstänker att det kommer att bli många fler att följa framöver. Vi syns när ni kommer hem, många kramar och välkommen hem!

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.