Vi hade i alla fall tur med vädret!


Nu är det nästan vardag igen. Jag har börjat jobba. Harry och boysen har väl någon vecka kvar innan skolorna drar igång. Det känns som om årets semester tog slut innan den ens börjat. Faran med ett äventyrligt liv är att det sällan blir någon riktigt längre vila. Med vila menar jag ligga-på-bryggan-i Lepplax-och-läsa-böcker. I år blev det en dag + en dag när jag envist låg kvar tills korsordet blev oläsligt i duggregnet. Den stora behållningen hittills i sommar var mc-turen till Lofoten/Norge. Oskars första resa på egen mc med packninga och allt. Det kan låta odramatiskt men alla som varit i Norge vet att det kan vara störtregn, storm, hagel och drivis i princip hela året runt om det vill sig illa. Man måste vara förberedd på allt. I år sken solen från en klarblå himmel under hela vår resa! Vi tältade bredvid klara sjöar. Körde längs vindlande vägar. Som vanligt åt vi trangiamat och gobröd med olika “kläggor” tills magarna blev förstoppade. Lofotens karga klippor och obarmhärtigt vackra landskap kan inte lämna någon oberörd! Vill ni se bilder från äventyret så skall vi lägga in bevismaterial under “Våra resor”. Åter i Sverige for Harry och Herman söderut mot Umeå medan Oskar och jag tältade i Haparanda på “Cape East” innan vi körde sista biten ner till moffa Kalle i Jakobstad. Ungefär där bestämde sig vädergudarna för att nu fick det vara nog för i sommar. Regn och en envis förkylning har satt stopp för träningsplanerna inför Triathlontävlingen Stöcke(k)rampen som jag hade för avsikt att delta i. Det är förvånande hur själsligt svårt det känns att stå bredvid när man vill vara med! Nya tag! Det är inte så långt kvar till Lidingöloppet. Få se om vi är i form då. Annars får vi trösta oss med att man kan köra mc…

.

You may also like...

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.